Man blir "dummare"

I min umgängeskrets tror jag inte längre någon går ut på balkongen för att tända en cigarett. Den tid då det var sofistikerat att röka är borta.

Men så sent som på 1970-talet rökte var tredje svensk kvinna, en märklig form av världsrekord. Riskerna för cancer och andra dödliga sjukdomar bortsåg många från, även jag som då fortfarande rökte.

När riksdagen 2005 röstade för rökförbud på krogen – röstade jag emot. Jag tyckte att det var en fråga för branschen. Det ångrar jag på sätt och vis idag, beslutet var rätt och blev i praktiken tämligen odramatiskt. Det är en lättnad att slippa komma hem och känna hur hår och kläder stinker rök.

I januari i år meddelade socialminister Annika Strandhäll (S) att regeringen går vidare och under våren ska presentera förslag till en ny tobakslag, som innehåller rökförbud på uteserveringar och andra allmänna platser. Rökning ska kort och gott bli onormalt.

Men parallellt med politikernas strävan att värna vår hälsa och lägga livet till rätta finns en motrörelse, som också tagit sig in i riksdagen. Den handlar om legalisering av cannabis. En av Miljöpartiets ledamöter arrangerade i fjol ett seminarium som skulle bevisa hur legalisering av cannabis kan motverka kriminalitet och andra tyngre droger.

Cannabis, samlingsnamn för hasch och marijuana, är den vanligaste narkotikan i Sverige. Det betyder inte att den är harmlös. Unga människor jämför gärna cannabis med alkohol, till fördel för den förra. Men det är en farlig jämförelse.

Cannabis omges av romantiska dimmor och må kallas lätt drog men den är ingalunda ofarlig. I själva verket stannar spår av cannabis kvar i kroppen betydligt längre än t o m heroin. Än värre är att psyket förändras; den aktive cannabisrökaren blir seg, slö och passiv. Hjärnans funktioner för tankar, minne och språk förändras också, en ung hjärna är särskilt känslig.  Man blir helt enkelt ”dummare”.

Vi vet att fler unga idag testar och blandar droger på ett sätt som inte förekom när narkotikan debuterade i Sverige.  Den traditionella kopplingen mellan sociala problem och droger är heller inte tydlig. Sedan många år använder elever från socialt stabila områden narkotika i högre grad än elever från andra områden.

Nu pågår intensiva kampanjer, inte bara i Sverige, för att legalisera narkotika och då framför allt cannabis. Skälet är inte i första hand omsorg om miss-/brukarna, utan att komma åt de kriminella nätverk som frodas i vår tids kanske mest lönsamma business.

Ska vi då kapitulera och tro att de kriminella nätverken snällt fogar in sig i de hederliga systemen och i stället börjar producera tomater, byggnadsvirke eller bränslesnåla fordon? Knappast. De finner snart någon ny rejält lukrativ nisch, kopplad till mänsklig svaghet, och så är allt igång igen.

Andra argument som ofta används för att legalisera cannabis är de medicinska. Det är sant att cannabis använts som medicin långt före vår tideräkning; som smärtstillande medel, mot reumatism och faktiskt också mot kikhosta. Men biverkningar som ångest och depression har ofta varit större än de positiva effekterna och det var skälet till att

Sverige redan på 1950-talet avskaffade cannabis i läkemedel. Att man känner sig bättre när man röker cannabis, innebär inte att man blir bättre.

Alla som prövar cannabis blir självfallet inte narkomaner. Men med en tillåtande attityd kommer fler att pröva. Att drogen är förbjuden innebär ändå någon form av spärr.

Narkotikamissbruket kostar enorma summor; i behandling, kriminalvård, rättsväsende, försäkringskostnader, förtidspensioner… Då har vi ändå inte räknat in det mänskliga lidandet för narkomanerna själva och deras anhöriga. Och med en liberalisering får vi sannolikt ännu fler narkomaner.

I narkotikadebatten påpekas ofta att andelen narkomaner, som dör av sitt missbruk, ökar i Sverige och att skälet skulle vara vår rigida politik. För detta har vi kritiserats av brukarföreningar och internationella organisationer. Men enligt Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle är skälet till de ökande dödsfallen att narkomaner idag oftare får ”laglig narkotika”, d v s läkemedel som ska ersätta t ex heroin. Dubbelt så många dör av ersättningsmedlen – som på marknaden kommit att bli en gatudrog bland flera andra – än av heroinet.

Frihet att knarka leder förr eller senare till ofrihet, både för den som knarkar och för människorna i hans eller hennes omgivning.

Senaste artiklarna