Petri fiskafänge

Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar.”

De sade: ”Vi följer med dig.” De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej, och han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick.” Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder. Jesus sade till lärjungarna: ”Kom och ät.” Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda. (Joh. 21:1-14)

 

Senaste gången vi mötte Petrus stod han full av undran vid den tomma graven. Sedan dess har den uppståndne Kristus visat sig för lärjungarna vid några tillfällen. Han visade sig för vandrarna på vägen till Emmaus, förklarade skrifterna för dem och bröt brödet, så att de förstod att Han var den uppståndne Herren. Han kom in till lärjungarna som låst in sig av rädsla för förföljelse, välsignade dem och visade sina sår – och lärjungarna blev glada när de såg Herren. 

Nu är lärjungatiden slut för Petrus och de andra, de har gått tillbaka till sina gamla liv som fiskare. Efter en natt med tomma nät ser de någon på stranden. Denne någon tilltalar dem och säger åt dem att slänga ut näten en gång till, på den högra sidan. Av någon anledning litar de på den okände – trots att de rimligen borde vara utmattade och missmodiga efter nattens fruktlösa försök – kastar ut näten och bärgar dem överfulla. Nu förstår Johannes att den okände är Jesus.  

Petrus, som av mänsklig svaghet förnekade Jesus i samband med korsfästelsen, får nu en andra chans. Han tar den, hoppar i vattnet och springer fram till Jesus. De andra följer efter honom. Väl på stranden bjuds de in till måltidsgemenskap med Jesus. Den gemensamma måltiden med Kristus som värd intar en central plats inom kristendomen, inte minst i nattvardens form. Himmelriket beskrivs ibland av Jesus som att ”ligga till bords i Guds rike”.

Hur skall vi se på berättelserna om den uppståndne Kristus? Kan vi lita på deras sanningshalt eller måste vi med ateisten avfärda dem som sagor? Till syvende och sist handlar det om ett personligt val: Vi kan antingen välja att lita på de vittnesbörd som finns eller avstå från att göra det.

När jag studerade på Pastoralinstitutet i Uppsala året före min prästvigning talades det föraktfullt om kristna som tänkte sig den kristna tron som ett färdigt paketet. För våra lärare var idealet en individualistisk tro. Det är ett bakvänt resonemang. Den kristna tron är inte individens utan hela Kyrkans och finns sammanfattad i trosbekännelsen. Som individer får vi växa in i den. Steg för steg och i vår egen takt. Djupast sett handlar det om en relation med Jesus Kristus, sann Gud och sann människa.  

 

 

Senaste artiklarna