Fidesz-KDNP och uppgörelsen med kommunismen

Inom det europeiska samarbetet väcker ungersk politik känslor, så ock i Sverige. Så var det inte på samma sätt när Socialistpartiet MSZP under stora delar av 00-talet ledde landet – för att till sist kollapsa hos väljarna under trycket av korruption, offentliga lögner samt sitt eget historiska arv som en bärande del i kommunisttidens enpartisystem, planekonomi, förtryck och diktatur.

Mediebevakningen och de politiska kommentarerna var inte så omfattande på den tiden som nu  kring vad som timade i ett post-kommunistiskt Ungern, då styrt utan verklig vilja att göra med upp kommunistarvet. Socialistpartiet, en del av den socialdemokratiska europeiska partifamiljen S&D, störtdök 2010 och fallet blev så djupt att man vid ett senare val undvek att möta väljarna med sitt eget partinamn. I stället bestämde Socialistpafrtiet MSZP sig för att bäddas in under ett nyformat politiskt paraply med annan beteckning.

Socialisterna mer eller mindre tvingades efter valfiaskot 2010 att omgruppera sig till en valallians med progressiva, liberaler och gröna under listbeteckningen Enhet. I valet  2014 samlade Enhet 26,0 % (+ 6,3 %), ett samarbete baserat på enhet emot något, den nya nationalkonservativt kristdemokratiska regeringen. Senare under mandatperioden 2014-2018 föll oppositionen Enhet samman – just i brist på enighet.

Tveklöst är det i med att nationalkonservativt kristdemokratiska Fidesz-Ungerns samhällsallians, i valsamarbete med Kristdemokratiska Folkpartiet, KDNP, kom till makten 2010 som strålkastarna på allvar kommit att riktats på det centraleuropeiska landet och huvudstaden Budapest vid Donau.

Nu i söndags lyckades det till den kristdemokratiska och liberalkonservativa EPP-gruppen i Europaparlamentet anslutna Fidesz-KDNP behålla sin supermajoritet på två tredjedelar av det ungerska parlamentets ledamöter. Dessutom skedde det, unikt nog, för tredje valet i rad.

Framryckningen för Fidesz-KDNP – med fem procentenheter av rösterna, till 49,5 % – visar på att ungrarna delar sin regerings stigande oro över att Europas religiösa och demografiska karta långsiktigt håller på att ritas om. Det man säger sig se är ett samband mellan stärkt muslimsk närvaro i Europa genom asylsökande från Mellanöstern, följt av islams framflyttade positioner som ett för vår västerländskt sinnade världsdel utmanande alternativt politiskt-religiösa system samt, i dess kölvatten, en växande grogrund för politisk islamism och jihadistisk terror.

Det i immigrationsfrågor än mer restriktiva partiet, antiziganistiska Jobbik, till höger om Fidesz-KDNP på den politiska skalan, kom tvåa med runt 20 procent, medan Socialistpartiet, som tredje största parti, stannade på 12 procent.

Vid upprepade tillfällen har partiledaren för nationalkonservativt kristdemokratiska Fidesz, premiärministern Viktor Orbán (född 1965), talat om att det kristna Europa vi lärt känna inte kommer finnas kvar om hundra år. Själv en reformert kristen tillhör han ett samfund baserat på en politiskt medveten protestantisk kyrkotradition. Bedömare menar att det ungerska reformerta kyrkoamfundet inte valt samma liberala och EU-vänliga linje som huvudfåran inom ledningarna för de lutherska folkkyrkorna eller europeisk katolicismen (där främst Polen och delvis Kroatien kan ses som undantag).

Dessa stämningslägen i den ungerska befolkningen, i kombination med att Fidesz-KDNP utnyttjat sin supermajoritet till att ta fram en ny författning så sent som 2012, har påverkat medias och omvärldens växande intresse, och även uppenbara skepsis, till landet, fram till 1918 den viktiga andra och närmast jämlika delen av den habsburgska dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Det hör inte heller till vanligheterna att en ny grundlag på 2010-talet i Europa önskar markera sitt lands kristna rötter för att påvisa var man historiskt har sin andligt-kulturellt-etiska civlisatoriska tillhörighet.

Ingen annan regeringen inom EU har idag en så osedvanligt stark parlamentarisk ställning som den ungerska. Dessutom har man innehaft den maktpositition i åtta år – och fått mandat för ytterligare fyra, förvisso utifrån ett valsystem med över hälften av mandaten fördelade i enmansvalkretser, en modell som starkt gynnar ett stort parti gentemot många småpartier och ger en tvåtredjedels supermajoritet redan vid runt 45 procent av rösterna.

Att Fidesz-KDNP i nationalkonservativ kristdemokratisk anda också använt sin denna ställning till en verklig ideologisk omläggning, med ny författning, är ett annat faktum som omvärlden noterat. Ett ifrågasättande av liberalismen som överideologi, till förmån för en nationell och europeisk kristen inriktning, utmanar.

Ungern och ungrarna bär med sig hela Centraleuropas komplicerade historia med flytande och flyttande landgränser och där befolkningen i århundraden flytt ifrån eller legat under muslimskt ottoman-turkiskt välde. Efter denna långa period var över kom ungrarna gradvis att inlemmas i det katolsk-österrikiska Habsburgs styre.

I det för Ungern synnerligen smärtsamma i Trianonavtalet den 4 juni 1920 utanför Paris miste landet nästan ofattbara 71 procent av sitt territorium och en majoritet av sin befolkning (även om inte alla inom det gamla Ungerns gränser var ungrare). Efter fascistiska ungerska pilkorsare och tyskt nationalsocialistiskt styre under andra världskriget följde nya förtryckare: kommunism i sovjetisk tappning, ytterst styrd från Moskva.

I en folklig frihetsresning 1956 i huvudstaden Budapest dödades 20 000 ungrare medan 200 000 tvingades fly från sitt fosterland när den kommunistiska sovjetryskt ledda Warszawapakten militärt slog ned upproret med våld.

Denna historiska bakgrund är helt avgörande att ha med sig för att förstå tänkandet i dagens Ungern och det politiska skeendet där.

Fidesz-KDNP – skyddade av att vara med i Europaparlamentets största partigrupp, den kristdemokratiska EPP med  bland andra svenska KD och M – har mycket goda relationer till kristsociala CSU i Bayern och det regerande kristdemokratiska Folkpartiet ÖVP i grannlandet Österrike. Det gäller inte bara i asylpolitiken, hoten mot sammanhållning och Europas kristna identitet – utan lika mycket om en uppgörelse, en gång för alla, med efterkrigstidens enpartikommunistiska diktatur och med alla de som efter Berlinmurens fall 1989 lyckades nestla sig kvar i det nya, demokratiska systemet.

 

Lennart Sacrédeus

Senaste artiklarna