Påsken, Fabergé och "påskfreden" 1915

Påskdagen – så bestämdes vid kyrkomötet i Nicea år 325 – skall infalla första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen. Fullmånen är ju som den är, oberoende av vilken kalender man går efter, men vårdagjämningen infaller vid olika tidpunkter, beroende på om man räknar tiden efter den julianska eller efter den gregorianska kalendern.

Därför firade de västkristna påsken förra helgen, de östkristna firar kommande helg.

Den judiska påsken, som förstås inte alls har med Kristus att göra, är kopplad till uttåget ur Egypten. Den sammanföll i år med det västkristna påskfirandet.  

Den romersk-katolska kyrkan och protestanterna går sedan slutet av 1500-talet efter påven Gregorius XIII:s kalender. Den grekisk-ortodoxa kyrkan, bl.a. i Ryssland, hänger kvar vid den julianska kalendern, som har fått sitt namn efter Julius Caesar. I Rysslands världsliga tideräkning bytte man från den julianska till den gregorianska kalendern efter revolutionen för hundra år sedan. Men i den ryska kyrkan hänger den gamla tideräkningen kvar. 

Påskdagen är uppståndelsedagen, egentigen den dag då man önskar varandra en glad påsk. I den fornkristna kyrkan firades uppståndelsedagen en gång i veckan – den första dagen. Därför blev söndagen, som egentligen är veckans första dag – vilodag. Herrens dag. Den dagen möttes man i gudstjänsten.

Påsken är också en vårhögtid. Våren är en tid för återfödelse och därav finns en del fruktbarhetsritualer i påskfirandet, som äggen. Traditionellt har dessa blivit påskmat, då forna tiders höns ofta fick leva på reserverna under vintern och inte heller genetiskt producerade ägg vintertid. Det började de göra på vårkanten, ungefär till fastan, då man ändå inte åt ägg. Äggen samlades dock ihop och det skapades ett överskott, som man kunde njuta av senare ungefär vid påsktid.

Målade ägg är också en tradition, ursprungligen framför allt i Central- och Östeuropa. Man gav också precis som idag bort dekorerade ägg. I Tyskland lever speciellt traditionen med påskharen, som kommer med äggen, gömmer dem och sedan kan man leta ägg. Tyskarna har haft denna tradition sedan 1600-talet och den kom vid slutet av 1800-talet till delar av Sverige.

De allra vackraste och förmodligen mest bestående äggen är de juvelprydda konstverk som tillverkades mellan 1885 och 1917 av Peter Carl Fabergé åt den ryska tsarfamiljen. Totalt gjordes 57 stycken. Det var Alexander III som påsken 1885 började beställa äggen från Fabergés fabrik. Alexanders danskfödda kejsarinna Maria lär ha blivit överförtjust och mäster Fabergé själv blev hovleverantör.

Tsar Alexanders son och efterträdare Nikolaus II fortsatte traditionen. Han beställde nya ägg till sin hustru Alexandra liksom till modern Maria. Fram till revolutionen 1917 fortsatte denna påsktradition hos den ryske självhärskaren. Det enda ägg som fram till Lenins maktövertagande skall ha lämnat Ryssland var ett som änkekejsarinnan Maria tog med sig, då hon lämnade landet 1918.

Påsken för jämnt ett hundra år sedan 1918  fick den avsatta tsarfamiljen tillbringa i fångenskap och några månader senare mördades hela familjen av bolsjevikerna. Äggen gömdes undan, en del stals. Stalin skall ha sålt 14 stycken på 1930-talet till väst. Han behövde pengar.

För tio år sedan fanns enligt uppgift 21 Fabergéägg i Ryssland. De ställs numera ut i Kreml. En del ägg finns utställda på museer i USA, en handfull är i privat ägo och några har försvunnit. Värdet idag på äggen, som i regel är vackert emaljerade, tillverkade av guld och ädelstenar, är enormt. Det är stor skillnad mot den intäkt på 400 dollar Stalin fick, då han sålde ägg på 1930-talet.

I Ryssland är traditionellt påsken den allra största kyrkliga högtiden. Så var det definitivt fram till revolutionen 1917. Idag har man återtagit en del av detta. Högtidens betydelse förstår man inte bara av tsarfamiljens gyllene ägg, utan också av den "påskfred" som utlystes den första påsken som firades under Första världskriget – våren 1915.

Ryska officerare på vissa frontavsnitt bjöd över sina tyska och österrikisk-ungerska kolleger från fiendesidan för att fira högtiden gemensamt. Där tvekade dock tyskarna och österrikarna. Förmodligen då man – rätt eller fel anade en fälla. Forskningsresanden Sven Hedin, som under våren 1915 besökte den östra stridslinjen, har kort berättat om "påskfreden" i sina minnen från resan. Ryssar, österrikare och tyskar möttes i alla fall ute i ingenmansland, samspråkade, önskade varandra "glad påsk" och begravde sina stupade.

Denna "påskfred" på östfronten 1915 har inte fått samma genomslag i historieskrivningen som "julfreden" på västfronten 1914. Kanske för att tyskarna och österrikarna kände sig tveksamma till att hörsamma den ryska inbjudan. Dessutom var det så, att påsken kom att räknas litet olika längs fronten, så det var inte alldeles klarlagt när man borde kliva ned i skyttegraven igen. Rätt vad det var började kanonerna dundra. Påsken var över – från Östersjön ned till Karpaterna.

 

Christopher Jarnvall

 

By greenacre8 - Faberge Train Egg Kremlin April 2003, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1885474

Senaste artiklarna