”Ryssarna medvetna om sina egna lögner” Del I

Ända sedan 1917 och bolsjevikernas statskupp – som de kallade för ”revolution” – har den ryska statsledningen haft lögnen och desinformationen som några av sina främsta politiska verktyg. Det kunde sannerligen behövas då man samtidigt försökte få omvärlden att erkänna den nya statsbildningen samtidigt som man försökte starta revolutioner i samma länder. 

Ryssland är oskyldigt till det som landet anklagas för. Alltid – igår, idag och imorgon. När den samlade västvärlden, med det drabbade Storbritannien i spetsen, anklagar Kreml för att ha försökt giftmörda en brittisk medborgare och ytterligare ett stort antal personer (cirka 130 individer tvingades uppsöka sjukhus för vård efter attentatet), slår den ryska ledning vilt ifrån sig. Under den senaste månaden har ett par dussin olika ”rätta svar” levererats från Ryssland genom uttalanden från företrädare för den ryska statsapparaten, statsägda medier, experter och ”experter” från officiella think-tanks – alla företrädare för det officella Ryssland. Alla dessa svar tyder på ett Ryssland i kris. Den tidigare så väloljade propagandaapparaten har fått en näve grus rakt in i maskineriet. 

Ända sedan 1917 och bolsjevikernas statskupp – som de kallade för ”revolution” – har den ryska statsledningen haft lögnen och desinformationen som några av sina främsta politiska verktyg. Det kunde sannerligen behövas då man samtidigt försökte få omvärlden att erkänna den nya statsbildningen samtidigt som man försökte starta revolutioner i samma länder. 

Man lyckades delvis genom att försöka få omvärlden att tro på att vilja att upprätta diplomatiska förbindelser och sluta handelsavtal sköttes av den sovjetiska staten medan den revolutionära verksamheten av något som de fristående kommunistpartiernas organisation Komintern som stod bakom. Tack vare skickliga manipulatörer och stöttning från sina proselyter i olika länder kom detta budskap att delvis accepteras. 

Gigantisk verktygslåda  
Det koncept som Kreml arbetat fram kallas av dem själva för ”aktiva åtgärder” (Активные мероприятия). Det är en omfattande och synnerligen avancerad verktygslåda med ett stort antal olika politiska ämnen och spridningsmetoder som syftar till att försöka påverka andra länders förda utrikes-, försvars-och säkerhetspolitik. Verktygslådan omfattar både öppna och dolda arbetsmetoder, en del av dessa är lagliga, andra olagliga och medan vissa är synnerligen omfattande är andra ganska små satsningar. 

I vissa fall arbetar ryssarna på lång sikt, i flera fall i ett antal år, medan det i andra fall rör sig om korta aktiviteter. När det gäller utnyttjandet av diplomatiska förhandlingar eller genomförda militärövningar är alla på det klara med att Ryssland står bakom det hela, i andra fall är det osäkert vem som står bakom och i ytterligare andra fall är avnämaren falsk dvs det påstås att budskapet kommer från ett annat land än Ryssland, från terrorister eller från en internationell organisation som FN eller Röda Korset.  

Den stora majoriten av påverkansteman tar upp olika ämnen som kan beskrivas som proryska medan andra ämnen man tar upp endast syftar till att splittra och sprida oro i olika västländer. I och med att man arbetar med dolda eller falska avnämare kan man sprida flera olika och helt eller delvis motstridiga uppfattningar. Det kan exempelvis vara att ställa kristna mot muslimer eller den inhemska befolkningen mot ”utlänningarna”. Detta ska naturligtvis absolut inte tolkas som att all slags rasism eller utlänningsfientlighet har en grogrund i rysk verksamhet utan mer som att man lägger mer bränsle på brasan. Därefter kan man i Moskva se vilka budskap som fungerar bäst i olika länder för att framöver satsa just på dessa. När det gäller ämnen som syftar till att splittra ett samhälle och som kommer från falska avsändare, spelar det just ingen roll vad som krävs bara splittringen i det utsatta samhället ökar. Ingen kommer ju att ställas till ansvar.  

Lögner blandat med desinformation  
Ska man emellertid sprida kvalificerade lögner och ren desinformationmåste man förbereda sig tämligen grundligt och desto svårare ämne desto mer kunskap måste desinformatören själv skaffa sig. Det duger inte att viktiga pusselbitar befinns vara felktiga. Då kan de mest välförberedda historier man konstruerat stå på näsan så fort de lämnat startlinjen. Och med kunskaper menas korrekta kunskaper för ska man ljuda och desinformera på ett professionellt sätt måste man helst röra si minimalt från sanningen på så få ställen som möjligt. Vet man inte vad sanningen består utav finns den omedelbara risken att man istället rör sig motsanningen och definitivt avslöjar för mycket. 

Det är första när man sitter på alla trumf på hand som processen att förvrida delar av sanningen kan ske. När man behärskar hela kunskapsmassan och sedan vet dels vart man vill gå, dels vad man vill uppnå, som man kan hamna mitt i prick med sitt budskap. 
Saknas någon av delarr blir budskapet definitivt inte bra och när det gäller nationell desinformation kan man ge sig på att budskapet kommer att nagelfaras av några av världens främsta experter på området. Då duger naturligtvis endast det bästa. Annars kommer det lycks punktera allt det man kämpat och slitit för. 

Välplanerade framgångar  
Det som fram till dags dato fungerat bäst är den del av den ryska verksamheten som ägt rum på deras egna initiativ och kunnat fortgå i hemlighet under en längre tid. 
Ett av de bättre exemplen är det amerikanska presidentvalet där den ryska påverkansverksamheten först avslöjades efter att valet ägt rum och då kom att göra reklam för Rysslands framgångsrika och inflytelserika underrättelsetjänster. Lite på samma sätt som att 9/11 kom att bli reklam för Usama bin Laden och Al Qaida de lyckades genomföra sin operation och upptäcktes först i efterhand. USAs underättelse- och säkerhetstjänster kan lika lite väcka de tusentals offren till liv som att göra om presdentvalet i USA. 

Byxorna nere vid fotknölarna  
Betydligt sämre fungerar den ryska verksamheten när det gäller saker där man blir påkomna med byxorna nere vid fotknölarna och utan förberedelser måste kasta sig ut för att förneka och bortförklara det uppenbara som ägt rum. Den hemska förgiftningsaffären riktat mot Sergej Skripal och hans dotter Julia visar oss hur illa det kan gå när ryssarna överraskas av kraftfulla reaktioner från andra länder och från internationella media. 
För att använda ett brittisk uttryck - ”They´ve got their nickers in a twist”.  
När det gäller förgiftningen med Novatjok har man från officiellt ryskt håll lyckats med konststycket att publicera mer än 20 olika, sinsemellan motsägelsefulla, förklaringar. En aningen förvirrat och mycket dåligt skött. 
Granskar man vad Kreml har har låtit släppa ut ser det ut som om det vore svenska bondgårdar på vårkanten. En massa kor som skuttar omkring som galna och beter sig som om de injicerats med någon stark drog. Eller de första veckorna i skolan när alla barn ropar i munnen på varandra och skriker ”Fröken, jag kan. Jag kan!”. Rörigt är det  i aalla fall. 

Ryssarna uppvisar inget samordnat arbete, alla ska på pucken samtidigt och ingen tycks veta vart man ska. 
De uppför sig som yra höns och alla pladdrar i munnen på varandra. Om det inte rörde en sådan vidrig och allvarlig händelse skulle det ha kunnat vara kul. Nu börjar man istället undra om ett antal personer i den rysak ledningen har en skruv lös. 

Den ryska lottodragningen  
I hopp om högsta vinsten tycks varje rysk handläggare försöka dra sitt strå till stacken. Problemet är att det ena förslaget är sämre än det tidigare. Det är tveksamt om de ryska propagandisterna någonsin tidigare fått så dåligt med vettiga direktiv från Kreml men också själva misslyckats med att berätta en sammanhängande historia. I själva verket har de statliga myndigheterna och de statliga ägda medierna förmedlat en bild av att man inte riktigt vet vad man gör och inte vet vart man vill komma. För en utomstående betraktare blir slutsaten lätt att Ryssland är skyldigt till attacken men eftersom man inte vet vad man ska undvikaa i historien och inte vet vad man ska försöka vrida till, blir den ryska berättelsen full av hål och med stora luckor i där fakta istället skulle ha befunnit sig. 

Alla skyldiga – utom Ryssland   
Moskva har avskjutit sina förgiftade anklagelser mot ett stort antal länder som naturligtvis tagit illa vid sig. När till occh med Sverige utpekas som en trolig leverantör av den ryska giftet förstår man den ryska desperationen. Att USA och Storbritannien pekas ut tillhör deras vardag och att man också pekar ut Ukraina som en möjlig tillverkarta av giftet känns också som lite av rutin, men att Sverige, Tjeckien och Slovakien dessutom pekas ut som leverantör har medfört att Rysssland både förlorat poäng i det internationella diplomatiska spelet och samtidigt gjort många av de tre ländernas medborgare upprörda. Det tillhör ju verkligen inte vanligheten att de pekas ut som mördare. 

Utöver att man pekat finger åt olika länder har man från rysk sida också lyckats med konststycket att skapa några historier somfår folk i allmänhet att ryska på huvudet. Är det allvarligt menar från den ryska statens sida att den brittiska premiärministern skulle ha iscensatt hela denna makabra historia för att hon är personlig vän med den amerikanska chefen för CIA, Gina Haspel? Det är svårt att veta om någon på den ryska sidan bara är galen eller riktigt dum i huvudet. Hade de pratat om en mentalpatient hade de kanske lyckats göra historien trovärdig, men inte när det gäller en ledande politiker i ett land som vill göra någn i ett aannat land en väntjänst. 

Ett påstående som är lite, lite mer troligt är vad den ryska utrikesministern Lavrov påsstod – att giftattacken skulle vara ett sätt för britterna att försöka få undan all dålig publicitet runt Brexit-förhandlingarna. Här har också Moskva satsat lite mer genom att både Rysslands ambassadör i organisationen OSCE och deras man i London gått ut med identiska budskap. Skulle man dock på rysk sida veta lite mer hur det politiska livet och media fungerar hade man nog valt ett bättre alternativ. Finns det något land i väst där konspirationerna inte läcker ut förr eller senare? Knappast något västlig politiker skulle våga satsa på en sådan historia. Ett likande tema spred ryska utrikesministeriet som hävdade att motivet skulle vara en hämnd för de ryska framgångarna i Syrien. Lika illa är det att de ryska diplomaterna tror att vi i väst tycker deras olagliga massmord i Syren skulle ses som en framgång. Det kanske kommer från en person som inte läser västerländsk press. 

Inte ens Lavror lyckas få till det  
Men om utrikesminister Lavrovs historia inte går hem sprider man än fler häpnadsväckande alster. Britterna får sina fiskar varma i ett alster där det påstås i rysk TV att stridsmedlet läckt ut från forskningsanläggningen i Porton Down. Det låter som en möjlig väg i sig men att det då skulle endast smitta ner två personer på en parkbäck gör att historien kanske inte håller särskilt långt. 5 sekunder kanske. Från RT kommer en liknande historia som också skyller ifrån sig på samma anläggning men nu hävdar man att britterna sysslat med olagliga humantester och på något sätt då lyckats smitta ner Sergej Skripal och hans dotter Julia. Åter hamnar den giftiga substansen på den stackars oskyldiga parkbänken. 

Ett av Rysslands värsta hatobjekt blandas in i den ryska kampanjen och får därmed en rejäl smäll. Frågan är om någon tror på anklagelserna om att den forne affärsmannen Bill Browder skulle ha genomfört förgiftningen av far och dotter Skripal för att antingen skylla dådet på Ryssland eller av någon annan anledning. En inte så känd person som anklagas från Moskvas horisont är Skripals blivande svärmor som enligt Moskovsky Komsomolets och andra medier skulle vara den skyldiga.  
Den sista gruppen med galopperande påhitt från Moskva rör Sergej Skripals egen roll i attentatet mot sig själv. Och här får de ryska galenskaperna verkligen fritt utlopp. Ett första alternativ skulle ha varit ett försök att begå självmord. Varför Sergej dessutom skulle vilja döda sin dotter och framförallt välja en metod som skadar över 100 andra mäinniskor får dock inte någon förklaring. Nyhetsbyrån RIA Novosti försöker påstå att det rört som om en överdos narkotika (sic!). Hur tusan de får ihop den historien är dock inte känt. Skulle han på något sätt fått fel preparat eller är det något slags försök att framkall orgasm i samband med kvävning? Pravda drar till med att Skripal var en smugglare av bl.a. kemiska produkter occh att han i samband med denna hantering skulle ha råkat bli förgiftad. Tänk er att det en gång i tiden fanns en period då man kunde lita på ryska tidningar. Dessa dagar tycks dock ligga långt borta. 

Andra linjer i det ryska försvaret är lite smartare och mer insiktsfulla. De är dock inte särskilt många. När Sputnik hävar att det omöjligt kan vara Ryssland som är skyldigt eftersom man förstört samtliga av landets lager av Novitjok är detta dessutom helt i linje med tidigare ryska besked från hösten 2017 då man meddelade omvärlden att samtliga lager av alla tillverkade och lagrade kemiska stridsmedel i landet hade förstörts. Det är ju en utsaga som mycket väl skulle kunna vara i det närmaste korrekt och uttalat av individer som dessutom trott att detta var alldeles sant. Till och med för Rysslands krigsmakt och landets viktiga politiker kan ha trott på beskedet men sedan fått veta att en liten kvantitet missats, undanhållits eller på annats funnits kvar. Det stora problemet är naturligtvis att till och med för den egna regimen och ännu mer för omvärlden kan påståendet vara omöjligt att verifiera. 
 

Senaste artiklarna