Nationalismen svår att placera

Vi lever sedan något decennium tillbaka i tider av nationalism. Partier med nationalism på sin agenda skördar framgångar i nästan hela Europa.

Det kan tyckas motsägelsefullt eftersom vår tid också präglas av globalism och strävan efter samarbete och samexistens. Det är två starka strömningar som präglar våra samhällen idag, varav en är mainstream och hittills i modern tid sällan ifrågasatt. Nationalismen blir då motståndet och en reaktion mot den globalism som alltfler tycks vantrivas i och därmed ifrågasätter. Skottland, Storbritannien, Katalonien är de senaste exemplen i Europa på denna strävan efter nationellt oberoende. Inom socialdemokratin har nationalister alltid betraktats som högerextrema. Socialdemokraterna förknippar nationalismen med den rörelse som växte fram i Tyskland under tiden före första världskriget. Den samhällsomstörtande, rasistiska, elitistiska och potentiellt farliga stämpeln sätts på alla som förespråkar nationalism.

Men så har det inte alltid varit. 1848 års revolutionära rörelser som förändrade Europas karta rejält betraktades då av etablissemanget som vänsterrörelser, då de sprang fram ur de djupa folkleden. Allt tycks bero på vilka som har hegemonin i ett samhälle och alltså kan definiera dessa motrörelser. I vår tid kan man svårligen placera nationalismen på någon politisk skala, då den egentligen inte passar in i någon av höger- eller vänsterfacken. Det är människor från skilda klasser, etniciteter, åldrar och politiska uppfattningar som sällar sig till det nationalistiska sällskapet. Man kan i sanning kalla nationalismen en folkrörelse och framtiden kommer att utvisa var Europa hamnar. Vi lever i starka brytningstider efter en lång period av relativt stabila förhållanden på vår kontinent.

Senaste artiklarna