Platon – en läsvärd klassiker

Få tänkare har betytt mer för mig personligen än den attiske filosofen Platon (428 f.Kr.–348 f.Kr.).

Genom bekantskapen med honom har jag kommit att känna mig som hemma i den svenska och västerländska kultur som fanns före kulturradikalismens genombrott, och har tillägnat mig en kristen tro av mer traditionellt slag, än den man normalt återfinner inom Svenska kyrkan. Jag anbefaller därför med varm hand var och en som vill lära känna Västerlandets kulturarv att läsa Platon. I motsats till många nyare filosofer är han en god stilist med skönlitterära kvaliteter, vilket gör läsandet till en glädje. På svenska har vi tillgång till två utmärkta översättningar av Platons samlade skrifter: Claes Lindskogs från 1920-talet och Jan Stolpes från 2000-talet, vilken av dem man föredrar är en smaksak. Det kan vara klokt att börja med ”Gästabudet” (även kallad ”Symposion”) som är en av de mer lättillgängliga dialogerna.

På grund av den brittiske filosofen Karl Popper och hans bok Det öppna samhället och dess fiender (The open society and its enemies, 1945) har Platon idag fått dåligt rykte bland många politiskt intresserade. Jag menar dock att detta är oförtjänt. För det första måste man se saker och ting i sitt historiska perspektiv. Platon är inte en av våra samtida utan levde för närmare två och ett halvt årtusende sedan. Historiska tänkare kan, lika litet som samtida, frikopplas från den tid och det samhälle de levde i. Framförallt gäller detta inom politisk filosofi, som berör konkreta och tidsbundna ting på ett helt annat sätt än vad estetiken, etiken och religionsfilosofin gör. Om Platon inte hade några högre tankar om demokrati, utan istället föredrog ett samhälle styrt av en intellektuell elit, var det förmodligen till inte ringa del betingat av, att han sett sin lärare Sokrates dömas till döden av Atens folkförsamling, falskeligen anklagad för att vara en sedeslös ateist. Något som rimligen bör ha varit en känslomässigt mycket stark upplevelse för den unge Platon.

I sitt sätt att skriva är Platon på intet sätt en totalitär författare. I dialogform låter han olika röster komma till tals, även om det alltid är Sokrates som får sista ordet genom sin förmåga att övertyga de andra. Hur mycket av den platonska filosofin som härrör från den historiske Sokrates och hur mycket som är Platons egna tankar är omöjligt att med säkerhet avgöra, även om många har spekulerat i dessa frågor.

Mest givande är att läsa Platon på ett öppet sätt, så som man läser skönlitteratur. De försök att systematisera hans idélära som regelmässigt görs riskerar att trivialisera Platons filosofi och förvandla dess upphovsman till en snustorr teoretiker. I mina ögon är Platon framförallt en intellektuell mystiker, det djupaste syftet med hans filosofi är sökandet efter och skådandet av det Goda, det Sanna och det Sköna. Såsom sådan har Platon haft ett outplånligt inflytande på Västerlandets kristna tradition, något som ibland beklagats av sentida lutherska teologer. Personligen hör jag inte till dem. Jag tror inte på en kristendom som ”befriats” från sin egen framvuxna historia och tradition till förmån för en förment urkristen renhet. Något sådant är i grunden djupt okonservativt – ja, revolutionärt (av lat. revolvere, som betyder ’rulla tillbaka’) – förutom att det är historiskt omöjligt: vi känner endast kristendomen så som den har förmedlats till oss genom traditionen. Kristendomen har från första stund, redan i Nya testamentet, präglats inte bara av arvet från Jerusalem utan även av det från Aten och Rom. Just i kraft av detta är den kulturellt sett Västerlandets religion.

I en tid när godhet, inte minst inom kristna kretsar, ofta definieras utifrån ensidigt känslomässiga kriterier kan vi lära av Platon, att det Goda, det Sanna och det Sköna inte på något sätt står i motsättning till varandra, utan tvärtom sammanfaller. De är alla tre attribut för den yttersta gudomliga verkligheten och möjliga för människan att söka eftersträva. Någon godhet utan sanning har aldrig funnits. Det är per definition en omöjlighet.

Senaste artiklarna