Natos framtid

Många av de som protesterar mot att USA vill skärpa medlemsreglerna inom Nato låter enbart som bortskämda ungar som inte vill betala för sig, skriver Anders W. Edwardsson.

När Donald Trump valdes till amerikansk president var det många som var oroliga för att han skulle ”överge Nato.” Nu har det inte blivit så och faktum är att det han gjort såhär långt har stärkt organisationen. Han har nämligen krävt att Natos krav på hur mycket varje medlemsland skall betala för sina försvarsmakter följs. Många har brutit mot dessa och USA därför tvingats betala mer än man borde.

Trumps krav inbjuder därför till en djupare analys. Det finns nämligen mycket som talar för att Europa, Sydkorea, Japan och andra i framtiden kommer tvingas ta ett större ansvar för sin egen säkerhet helt oberoende av vem som är USA:s president om fem, tio, femton och tjugo år. För att tro att en ny Barack Obama eller Hillary Clinton-liknande figur i framtiden skulle vara en bättre garant för Nato än exempelvis nya Trump-liknande presidenter är bara naivt. USA är ty inget ymnighetshorn.

Tvärtom. Efter 70 år som supermakt och 50 år som välfärdsstat är kassakistan tom och kommande generationer skuldsatta upp över öronen. Den amerikanska statskulden passerade nyss 20 triljoner dollar och politikerna kommer fortsätta spendera minst fyra svenska statsbudgetar mer än de drar in varje år – om Trumps skattesänkningsstrategi inte lyckas vända utvecklingen.

Skulle det senare misslyckas kommer USA antingen att gå i statsfinansiell bankrutt, eller tvingas chockhöja skatter och skära kraftigt i utgifter. Och oberoende av vilket kommer landet, då militären vid sidan av sociala utgifter är den största utgiften, tvingas att långsiktigt banta sin militär ändå. Inklusive Natobudgeten. När Trump säger att USA inte kan fortsätta betala för andra är han ergo bara ärlig och ger landets allierade tid att börja betala för sig och därmed göra Nato starkare och stabilare.

Att som neokonservativa som John McCain, idealistiska liberaler som Hillary Clinton och nästan alla européer säga att allt bara bör fortsätta som förut är däremot bedrägeri. Och de som tror att allt ändå nog på något magiskt sätt kommer lösa sig skall betänka att USA i framtiden troligen kommer minska sina internationella engagemang även av andra, ickemonetära skäl.

Medelamerikanens syn på omvärlden och USA:s roll i den har nämligen sedan kalla krigets slut sakta men säkert förändrats. Förutom insatser mot terrorister som hotar det egna landet tycker idag allt fler att världen måste börja sköta sig själv. Och det finns starka historiska skäl för denna förskjutning, som kommer ta sin tid, men den alltså drar i samma riktning som budgetkrisen.  

Slutligen kan också påpekas att krav på att USA i all evighet fortsätter betala för andras säkerhet faktiskt är en förolämpning. Om Europa, Japan och andra som idag bygger sin säkerhet på USA varit provinser i ett amerikanskt imperium hade kritiken av det kravet varit berättigade. Men, nu handlar det om självständiga stater, vars protester enkom låter som skrin från bortskämda ungar som inte vill betala för sig. Och detta gäller även många av de svenska borgare som låtit sig dras med i Trumpnojan.

Senaste artiklarna