Att växa i tro

Predikan den femte söndagen i påsktiden 29/4.

Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd. (Joh. 16:5–11)

 

Söndagens tema är att växa i tro – och vad kunde vara mer lämpligt en vårdag som denna när naturens livskraft gör sig påmind i knoppar och utslagna blommor. Varje vår predikar naturen om livets seger över döden, ljusets seger över mörkret. Det är en ordlös predikan över påskens mysterium: Jesu seger över döden och ondskan. En Livets höga visa.

Trädet är den här söndagens bild och det symboliserar på ett talande sätt att växa i tro. Trädet växer långsamt, är rotat och stabilt. Det är allt annat än en dagslända som dansar en sommar och sedan dör. Ofta syns det inte ens att trädet växer, men vi vet att det lägger en ny årsring till varje levnadsår. Ju långsammare trädet växer desto bättre blir kvaliteten på dess virke. Riktigt kärnvirke är bättre än virke från snabbväxande sorter.

Trädet kan inte leva utan sina rötter. Inte heller vår tro kan leva utan att vara rotad i kristendomens långa tradition. Evangeliet om Jesus Kristus som förmedlats från människa till människa under 2000 år. ”Ty så älskade Gud världen att Han gav den sin ende Son för att var och en som tror på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Vi tror i gemenskap med andra troende, alla döpta som levat överallt och i alla tider, i kyrkans heliga gemenskap.

Den tro vi har att växa i är en relation, med Jesus Kristus och genom Honom med hela Treenigheten: Fader, Son och helig Ande. Jesus är både sann Gud och sann människa, genom att vara sann människa är Han närmare oss än någon annan kan vara. Det som är mänskligt i dig och mig bottnar i Jesus. Han känner allt i oss utan och innan. Samtidigt är Han helig Gud och älskar var och en av oss med den kärlek som skapar världen.

Jesus talar om himmelriket som ett frö som kan växa upp till ett väldigt träd. Det fröet finns i vårt hjärtas åker. Det finns människor som vill tro, men inte kan. Vad de glömmer bort, eller kanske aldrig insett, är att ingen kan tro av egen kraft. Fröet till vår tro finns i vårt dop. Det vi själva kan göra är att försöka ge fröet en god jordmån, vattna det och – inte minst – ge det tid att växa. Vi får söka oss till källorna: Bibeln, bönen, gudstjänsten, nattvarden. Den som söker skall finna, säger Jesus. Hur lång tid det går innan sökandet bär frukt vet endast Gud. Tro handlar om trohet, att inte ge upp.

I dagens evangelietext (som är hämtad ur Jesu avskedstal till lärjungarna strax innan Hans korsfästelse) talar Jesus om Hjälparen, som är ett annat namn på den helige Ande. Först när Han själv har dött och uppstått kan Anden komma, säger Jesus. Vi vet att den helige Ande utgöts över lärjungarna under den första pingsten – Kyrkans födelsedag – likt tungor av eld. Det är vad Jesus syftar på här.

Den helige Ande skall visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är, säger Jesus. ”Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd.” Synden förknippas här inte med enskilda onda handlingar utan med otro. Rättfärdig är endast Jesus, vi får del av Hans rättfärdighet när vi sätter vår tro till Honom. Domen är en dom över djävulen, som här kallas ”denna världens härskare”. Det finns människor som är rädda för djävulen, men det behöver vi inte vara. Jesus har besegrat den Onde, djävulen är dömd till undergång. Ondskan är steril i sin parasitism, den kan inte skapa något som består utan lever på det den förstör.

Ett gott träd bär god frukt, säger Jesus. I Galaterbrevets femte kapitel får vi reda på vad som är den helige Andes frukter: Kärlek. Glädje. Frid. Tålamod. Vänlighet. Godhet. Trofasthet. Ödmjukhet. Självbehärskning. Så känner vi igen den helige Ande, inte i första hand genom det märkvärdiga och spektakulära, utan genom dessa enkla och vardagliga "frukter". I kombination – för Andens frukter existerar inte var för sig utan tillsammans.

Kom, helge Ande, till mig in, upplys min själ och ge den liv, att jag i Dig förbliver. Var själv ett ljus på all min stig, och led mig Du den väg Du vill, åt Dig jag helt mig giver. (Sv ps 364:1)

Amen.

Senaste artiklarna