LEDARKRÖNIKA

Tanken svindlar, men en felaktig gest eller handling här skulle kunna utlösa ett tredje världskrig.

För tio år sedan hade jag förmånen att besöka Sydkorea, 38 breddgraden och stilleståndgränsen mellan de båda länderna. Det var en märklig upplevelse.  På något sätt kändes spänningen i luften. Någonting kunde hända när som helst. En felaktighet, ett misstag som kunde tolkas som en förolämpning eller ett hot kunde dra igång en kedja av reaktioner som till slut inte kunde gå att kontrollera. Tanken svindlar, men en felaktig gest eller handling här skulle kunna utlösa ett tredje världskrig.

 

Gränsen är markerad med en målad, och på sina ställen stenlagd, gränsmarkering. Gränsen går rakt i igenom de små ljusblå hus som de flesta säkert har sett på bild. Varje rörelse, varje besök på den södra sidan noteras, filmas och utvärderas från norr.

 

Det kändes overkligt att stå på den södra sidan och se över till norr. Det lär vara världens högsta flaggstång som nordkoreanerna byggt för världens största flagga. Men blåser det för mycket får den halas för annars knäcks flaggstången. Ganska nära gränsen ligger en stad på den norra sidan. Man kan se husen och på kvällen belysningen och ibland höra de typiska ljud som kommer från en stad. Men det är inga hus, det är kulisser. Och ljuden är inspelade. Där bor inga människor. Det är en Potemkimkuliss, som så mycket annat i Nordkorea.

 

Kanske något de sydkoreanska och amerikanska förhandlarna ska ta med sig när de sitter vid förhandlingsbordet med diktaturens företrädare på andra sidan –  i Nordkorea är inte allt vad det ser ut att vara.

Senaste artiklarna