Kollektivt ansvar i historien

Kan ett kollektiv hållas ansvarigt för dess handlingar i förgången tid? Det är ett ämne som har en stark politisk och moralisk laddning då det talar till oss som kännande varelser. Den diskussionen får också konsekvenser då ett sådant ansvar förpliktigar oss att försöka lindra eller kompensera den skada vi har orsakat på de vi har förbrutit oss mot.

De flesta människor har en stark åsikt om kollektivt historiskt ansvar vilket är gott. Tyvärr så debatteras ämnet oftast på följande sätt: ska vi hylla eller fördöma det någon gjorde i ett visst fall. Detta skapar ett svartvitt tänkande där diskussionen handlar om detaljer i det enskilda fallet mellan två motståndare. Det jag vill göra är diskutera principerna vi bör använda för att bedöma om ett sådant ansvar finns på ett sätt som tillåter en gråskala. Ett exempel på en sådan debatt är filosofiska rummets avsnitt om historisk rättvisa den 21:a maj 2017. I programmet debatterar den oefterhärmlige Dick Harrison mot två andra personer vilka inte kommer till tals. Det enskilda exemplet som de pratade mest om var huruvida stater som oktrojerade handelskompanier som sålde slavar idag har ett ansvar för slavhandeln och dess konsekvenser. Med frågan ställd på det sättet blir det lätt att se hur historikern tar över konversationen då det behövs ingående specialistkunskap för att kunna bedöma slavhandeln och dess konsekvenser.

 

Historiker behövs i diskussioner om kollektivt historiskt ansvar men hela frågan kan inte lämnas till specialisterna då det är något som angår var och en. Även de medborgare som inte har specialistkunskaper kan diskutera principerna vi tycker ska gälla för en ansvarsbedömning. Det är just denna diskussion som saknas och jag vill stimulera. För att underlätta kritik så har jag försökt göra en tydligt modell av mina åsikter. Denna modell har tre kriterier vilka jag anser är de relevanta i frågor om kollektivt historiskt ansvar. Om alla kriterier uppfylls så är ett sådant ansvar otvetydigt. Om kriterierna endast delvis är uppfyllda så är det mindre tydligt om det finns ett ansvar. Det moraliska beslutet i ett sådant läge anser jag vara att ta ansvar även för det man är delvis skyldig till.

 

Varaktighet – Det första man bör fråga sig är om kollektivet som begick missdådet finns kvar. Enligt Plutarchos sa den grekiske filosofen Herakleitos att ”man kan inte gå ner i samma flod två gånger” med vilket han menade att alla delar i floden byts ut. Jag anser att det med kollektiv är som med floder, de kan sägas ha en varaktighet även om delarna byts ut. Ett kollektiv skapas av tankar, regler, normer och vanor.

 

Ett intressant exempel på ämnet slaveri är det demokratiska partiet i USA. Demokraterna var partiet som förespråkade slaveri innan och under inbördeskriget. De var partiet som efter inbördeskriget stödde vit makt och försökte hindra de forna slavarnas rätt till fullt medborgarskap. Deras röststöd var starkast i de gamla slavstaterna och det förde en våldsam segregationspolitik mot afroamerikaner. Innan New Deal-koalitionen ändrade den politiska kartan kan partiet med rätt sägas vara ansvarigt för slaveri och rasism, eftersom det drev liknande frågor för samma grupper. Efter att demokraterna började kämpa för medborgarrättslagstiftning för att avhjälpa det lidande det hade skapat trots att det kostade dem stödet från de forna slavstaterna kan partiet svårligen sägas ha ett kollektivt ansvar för vad demokraterna stod för kring inbördeskriget. När kollektivet förändras i struktur, lagar, sammansättning kan det i mindre grad sägas vara samma grupp.

 

Generellt sett så minskar ansvar med tid, för varje generation som går så ökar skillnaden mellan dåtidens människor och deras efterlevande. En viktig gräns är om det finns några personer kvar som deltog i eller utsattes för missdåd. Om inte så är det svårt att straffa eller kompensera någon individ. Pågår missdådet fortfarande så är det inte en historisk fråga. Detta kan dock bero på hur brett man definierar missdåden. Om det är brett kan det vara svårt att utkräva ansvar, om det är snävt så pågår det kanske inte fortfarande.

 

Deltagande – Det andra kriteriet utgår från principen att det är de som deltog i ett beslut som ska hållas ansvariga. I diskussion ovan pratades det om kollektivet stater vilket är sammansatt av många olika individer och grupper. Det är bra att skilja på beslutsfattarna, folkets flertal och staten som helhet. I stater där folket inte har någon möjlighet att påverka besluten som exempelvis Ryssland under tsarväldet har de inte heller något ansvar för besluten utan det ansvaret ligger enbart på beslutsfattarna. I en stat där folket flertal har möjligheten att påverka beslut genom att välja representanter som exempelvis en modern representativ demokrati har folket delvis ett ansvar. Där anser jag att det finns skillnad mellan de som röstar för eller arbetar för ett beslut och de som motarbetar det. Enbart i en stat där alla deltar i besluten som fattas kan alla dess medborgare hållas kollektivt ansvariga till fullo. Dessa stater har dock varit sällsynta och kortlivade.

 

Historicism – Ett dåd bör bedömas utifrån den moral som var rådande när och där det skedde. Med det menar jag inte en total moralisk relativism där något kan ursäktas med att man bara gjorde som alla andra, det är möjligt och vanligt att en stor grupp människor agerar omoraliskt. En bedömning bör ta hänsyn till huruvida dådet är förenligt med den tidens moraliska principer och system. Här har historikerna en viktig roll att spela. Det finns konkurrerande moraliska system och tolkningar av dessa vid samma tid och plats. I sådana lägen bör ett dåd bedömas utifrån alla relevanta perspektiv. Särskilt bör det beaktas huruvida det hade varit möjligt för de som begick det att inse felet utifrån andra åsikter som fanns vid deras tid och plats.

 

Exemplet Frankrike

Jag kommer illustrera min modell med ett längre exempel, kollektivet vi kallar Frankrike. Det är den arketypiska nationalstaten och många är bekanta med åtminstone delar av dess historia. Debatten i filosofiska rummet utgick ifrån att det relevanta kollektivet att prata om var nationalstater, vilka behandlades närmast som enhetliga transhistoriska aktörer. Den tanken vänder jag mig emot. Dels finns det konflikter mellan grupper i alla samhällen och därtill förändras samhällen över historisk tid. Dels finns det andra viktiga kollektiv än stater så som företag, ätter, klasser och familjer.

 

Vad är Frankrike och när blir det till? Frankerna var en stam som invaderade/migrerade till Gallien, en provins romarna hade erövrat från gallerna som bodde där. Frankerna bosatte sig där och deras kultur, tro, språk och seder påverkades av den romerska och galliska befolkningen där. Under 400-talet började frankiska ledare skapa en stat med centrum i den gamla romerska provinsen Gallien och vid århundradets slut var det ett löst sammanhållet kungadöme. Den karolingiska dynastin tog makten i detta kungadöme och expanderade det till att täcka hela Centraleuropa under Karl den store.

 

Ett illdåd från Karl den stores tid är massakern på hedniska saxare år 782. Enligt krönikan avrättade han 4500 personer på en dag som han höll ansvariga för saxarnas hårda motstånd mot hans styre. Var det samma kollektiv som dagens Frankrike? Frankrike var ett löst sammanhållet kungadöme med andra gränser än dagens. Det bands samman genom kungaätten och liknar inte dagens territoriella franska republik. Vilka deltog i illdådet? Kungen och hans hov fattade beslutet, soldater utförde det. Folkets flertal hade ingen information, ingen möjlighet att påverka och därför inget ansvar heller. Var detta en omoralisk handling vid denna tid? Den moraliska auktoriteten var den kristna kyrkan och dess officiella position var att hedningar skulle konverteras med goda argument och goda gärningar men inte genom tvång. Att visa nåd mot sina fiender var en kristen dygd som kungen inte visade. Inte heller levde han efter förbudet att dräpa ur Moseboken.

 

Efter Karl den stores död kom riket att ömsom splittras och enas av efterföljare från hans dynasti och andra dynastier. Den mest framgångsrika av dessa dynastier var Capetingerna, av vilka tre grenar (Capet, Valois, Bourbon) regerade Frankrike tills revolutionen. Den stora massan av de franska kungarnas undersåtar utsögs och förtrycktes av monarki och adel. De hade vissa rättigheter men ytterst begränsade möjligheter att påverka politiken före revolutionen blev mer radikal år 1792. Under och efter revolution fick folkets flertal mer eller mindre inflytande allt eftersom staten växlande mellan republik, absolut monarki och konstitutionell monarki. Under dessa år kunde vissa eller alla män rösta på representanter men det var först 1944 som alla vuxna medborgare fick rösträtt.

 

Ett illdåd som begicks av Frankrike under enväldet var etablerandet av slavplantager i Saint Domingue, nuvarande Haiti, under 1700-talet. Var det samma kollektiv? Dagens femte franska republik är närmare den enväldiga monarkin i tid än Karl den stores rike. Det har ungefär samma yttre gränser men helt andra inre, det har en annan språklig sammansättning, det styrs på ett annat sätt och efter andra lagar, kulturens har förändrats radikalt. Republiken härrör också ur motståndet mot enväldet och kan svårligen antas stå för dess missdåd. Däremot kan den nuvarande franska republiken hållas mer ansvarig för vad den första republiken och kejsardömet gjorde mot slavupproret och senare Haiti då dessa stater är närmare föregångare.

 

Vilka deltog i beslutet? Jag kan inte se det franska folket som kollektiv ansvariga för vad deras adliga förtryckare gjorde. Deltagande begränsar i första hand ansvaret till de som fattade beslutet, kungen och hans ministrar. I andra hand till de som var delaktiga i utförandet, individer, företag och familjer som deltog i kolonisationen av ön och tjänade på slavhandeln. Jag tycker alltså att man endast i liten grad kan hålla Frankrike som kollektiv ansvarigt för systemet med slavplantager. Efterlevande till familjen Bourbon och företag som grundats på slaveri bär ett klart större ansvar.

 

Vad det möjligt att inse att slaveri var omoraliskt vid den här tiden? Mitt svar är ja. Många deltog i slavhandeln men få gjorde det med rena samveten. Det fanns ett kyrkligt motstånd mot slaveri vid denna tid. Kyrkan hade förbjudit slaveriet under medeltiden och kyrkomän som Bartolomé de las Casas och Abbé Raynal fördömde sin tids slaveri i Amerika. Detta eftersom det stred mot viktiga kristna principer: alla människor har själar och kan bli frälsta, behandla din nästa så som du själv vill bli behandlad. Europeiska stater tillät slaveri i kolonierna men förbjöd det i hemlandet vilket är ett tydligt tecken på en vetskap om att det var fel.

 

Avslutning

Jag hoppas att denna utläggning har visat på styrkorna och svagheterna i min modell. Jag har valt äldre exempel då de är svåra och därför är bättre för att visa hur min modell fungerar i praktiken. Hade jag tagit ett modernt illdåd som den franska statens tortyr av fångar i Algeriet på 60-talet så hade svaret blivit ett tydligt ansvar. Du som läser denna text hade kanske valt andra principer eller ett annat upplägg än vad jag har gjort och det vill jag i så fall gärna diskutera. Det hade varit en diskussion värd att ha. En annan diskussion värd att ha är hur ett kollektiv ska agera när det har ett ansvar. Det får dock bli en annan gång i en annan text, kanske av en annan författare.

Senaste artiklarna