Hur Alliansen blev en bricka i det socialdemokratiska spelet

Den gamle fackpampen och förhandlaren Stefan Löfven rör sig som fisken i vattnet och använder Alliansen som en bricka i sitt spel, skriver Christopher Jarnevall.

Socialdemokraterna i Västeuropa går generellt – med undantag av Labour i Storbritannien – dåligt. Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Italien – överallt har de backat ordentligt i valen. Även i Sverige ser det dystert ut i opinionsmätningarna för socialdemokratin. Novus-mätningen för april, exempelvis, noterade bottenrekord för statsminister Stefan Löfvens parti.

Stefan Löfvens förhandlingsförmåga i det internationella spelet må vara överskattad. Gentemot USA och EU tycks hans ansträngningar rörande tullar eller migrationskvoter inte ha varit särskilt framgångsrika. Låt vara att president Trump nu har skjutit på stål- och aluminiumtullarna i en månad – fram till den 1 juni.

Men på hemmaplan skall nog Löfven ses som en desto större taktiker. I alla fall då det gäller att spela ut oppositionspartierna mot varandra. Och Alliansens olika aktörer verkar gå på tricket gång efter annan. Stefan Löfven och hans parti ägnar sig åt att i tur och ordning manipulera eller slå mot de olika partierna på den ickesocialistiska sidan.

Kristdemokraterna lämnar man mer eller mindre vid sidan av. Partiet anses knappast vara värt att vare sig bråka med eller försöka få över på sin sida. Däremot skall man vara helt viss om att Socialdemokraterna i sista hand skulle kunna tänka sig att stödja sig på såväl KD som SD, om detta kunde hjälpa dem kvar vid makten.

Löfvens kanske allra största framgång för att spräcka Alliansen var att locka över Annie Lööf och Centerpartiet på regeringens linje om att ge de 9.000 så kallade ensamkommande en andra chans. Trots att Lööf till och med – i likhet med i stort sett alla andra utom regeringspartierna – dömde ut förslaget kring de 9.000 unga afghanerna som ett "haveri", anslöt hon sig till "haveriet", vilket ändå får anses vara anmärkningsvärt.

Fördel Löfven.

Ulf Kristersson lyckades i dagarna med konststycket att måla in sig, Moderaterna och Alliansen i ett hörn – igen. Precis som Fredrik Reinfeldt gjorde 2014. När Kristersson debatterade med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i Agenda söndagen den 29 april, gjorde han klart för tittarna, att det inte är aktuellt att göra upp med SD i valets viktigaste fråga – migrationen – utan i stället tala med Socialdemokraterna.

Fördel Löfven.

Häromdagen lyckades Stefan Löfven dessutom trigga igång Liberalerna kring EU-frågan. Liberalernas partiledare Jan Björklund gick rakt i fällan. Löfven rasade över en möjlig ökning av EU-avgiften för Sverige med 40 procent (från årliga 40 miljarder till 56) till följd av britternas utträde. Vad annat kunde han göra?! Moderaterna ville dock inte ge regeringen ett ultimatum. Jan Björklund sade sig till och med inte ha något emot högre avgifter i EU. Hur klokt var det egentligen för ett litet parti som hänger på fyraprocentspärren i ett Sverige där en ökande opinion ropar "Swexit"?!

Fördel Löfven.

Socialdemokraterna är duktiga på att söndra och härska och de är – som alltid – fast beslutna att inte lämna ifrån sig regeringsmakten om de inte tvunget måste. De har en helt annan vilja än Alliansen som ter sig splittrad och där gruppens ledare – Moderaterna – framstår som veka i förhållande till det stora regeringspartiet.

Valutgången och den slutliga positioneringen är ju ännu långtifrån given. Man ömsom slår mot, ömsom försöker locka till samförstånd. Många har spekulerat kring ett samarbete mellan Socialdemokraterna och Moderaterna/Alliansen. Det ter sig intressant på papperet, har inflytelserika förespråkare inom "gråsossarnas" led, men faller troligen strukturellt på att det blir svårt för S och M att enas om vem som skall vara "chef". Alternativet ter sig antagligen heller inte helt lockande för Moderaterna, som skulle förlora än mer väljare till SD på det sättet.

Lågoddsaren efter den 9 september ser för all del än så länge ut att vara en Alliansregering som stödjer sig än på SD, än på S. I alla fall om man skall tro de internationella spelföretagen. Högoddsaren – som lär ge mest tillbaka per satsad krona – är en regering bestående av Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Inte helt uteslutet, alltså. Det råkar jag också veta från en mycket väl positionerad socialdemokratisk källa, som av förklarliga skäl dock vill vara anonym.

Osvuret är bäst inför en höst som ser ut att vara helt öppen vad det gäller möjliga regeringskonstellationer. Och inför en valrörelse där den gamle fackpampen och förhandlaren Stefan Löfven rör sig som fisken i vattnet och använder Alliansen som en bricka i sitt spel.

 

Christopher Jarnvall

 

 

 

Senaste artiklarna