LEDARKRÖNIKA

Jag har i veckans tidning tagit med en debattartikel jag skrev för sju år sedan om den publicistiska kris svensk dagspress då befann sig i. Artikeln publicerades första gången på den konservativa nätsajten ”Tradition & Fason”. Egentligen letade jag efter inspiration när jag hittade min gamla text. Jag läst den och kunde konstatera att förhållanden på sju år inte har förbättrats när det gäller svensk dagspress. Och för att inte få onödig kritik på mig så ska jag säga att jag generaliserar. Visst finns det undantag – men de blir allt färre.

Stora tidningar har fortfarande råd att bedriva god journalistik. Resurserna finns där för att kunna satsa på uppdrag som tar lite längre tid och ofta resulterar i just god journalistik. De mindre tidningarna, med allt färre reportrar som inget hellre önskar än att leta nyheter, och göra avslöjanden har inte ekonomi för det. Antalet kommuner där det inte längre finns någon lokal media blir allt fler. Resultatet blir att kommunmedborgarna inte får den information om vad om händer där de bor annat än skvallervägen. Det är ingen bra metod att bygga uppfattningar och beslut på. Demokratin är direkt hotad.

Nätet skulle kunna vara ett alternativ. Men den stora fördelen med nätet att det är lätt att förmedla information och att det går snabbt är också en förbannelse. Allt för många som ger sig in i nättidningssvängen saknar de grundläggande förutsättningarna för en korrekt nyhetsåtergivning. Och allt för ofta är målet inte heller att vara korrekt.

Hur den korrekta och objektiva nyhetsrapporteringen kan återupprättas, inte minst på lokalplanet är en fråga som borde prioriteras högre – av alla!

Senaste artiklarna