Jason Brennan – en förförare som lockar till den mörka sidan

"Efter demokratin" är en bok där författaren, libertarianen Jason Brennan, söker hitta ett styrelseskick bättre än demokratin. rolf K Nilsson tycker att boken är ”... en blandning av manuset till filmen ’Välkommen mr Chance’ och Maos lilla röda."

Efter demokratin
av Jason Brennan
Timbro förlag
398 sidor (pocket)

Winston Churchill lär en gång ha sagt att demokrati är ett dåligt styrelsesätt – men att det är mycket bättre än alla andra. Jason Brennan som skrivit boken ”Efter demokratin” ifrågasätter riktigheten i Churchills påstående och kommer med en rad förslag på hur ett nytt styrelseskick, annat än demokrati skulle kunna fungera ”bättre”. Jag har förstått att man idag år 2018 ska veta vem Jason Brennan är. Men, ska erkännas, jag hade aldrig hört talas om honom förrän jag såg Jan Schermans demokratiprogram på SVT där han intervjuades. Jag blev tveksam till det jag hörde och ville veta mer. Möjligheten kom och jag har nu läst hans bok från 2016 med den något tvetydiga och provokativa titeln ”Against democracy” som på svenska alltså har blivit ”Efter demokratin".

Jason Brennan är politisk filosof och verksam på Georgetown universitetet i Washington DC. Han är libertarian och född 1976.

I reklamen för boken får vi veta Brennan ”utvärderar demokratins meriter”. Och så kommer då förlagets konklusion ”mycket tycks tala för att demokratin inte tål hans granskning: demokratiskt beslutsfattande leder till sämre resultat. Och värre än så, vi blir sämre människor av att engagera oss politiskt.” Jag vet inte riktigt vad jag ska tro eller vad jag ska tycka efter att ha läst boken. Det är en förförisk bok där det finns mycket av kritiken att hålla med om – men lösningarna? Är de så kloka? Om jag skulle beskriva boken direkt efter att jag slagit ihop pärmarna hade det nog varit så här: ”Boken är en blandning av manuset till filmen ’Välkommen mr Chance’ och Maos lilla röda kryddad med liknelser och hänvisningar till ’Star trek’, ’Sagan om ringen’ och ’Star Wars’. Fylld med plattityder och enkla sanningar.  Brennan behandlar läsaren ömsom som synnerligen beläst men lika ofta som mindre vetande.”

Brennans indelning av människosläktet, även om han kallar oss för ”väljargrupper”, i hobbitar, huliganer och vulcaner gör mig skeptisk till hela verket. Var får han sina referenser ifrån? Vilken värld lever han i?
Mycket mångordigt förkastar Brennan demokratin och förespråkar ett elitistiskt styre. De tär uppenbart att han tycker att vanligt folk inte ska hålla på med politik – det är inte nyttigt vare sig för dem eller för samhället. Dessutom är de flesta för dumma för att hålla på med det.
Boken innehåller många sanningar. Att i en demokrati föra fram begåvade och kompetenta människor kan det inte vara många som tycker är fel. Men vad Brennan vill ha är elitstyre - andra göre sig icke besvär.

I boken får vi en bild av författaren som drömmer om ett, alla ord till trots och försäkringar om att ta det varligt med det demokratiska samhället, styrelseskick där bara de rationella och bildade ska få vara med att bestämma. Frågor som dyker upp i mitt huvud är: -Vem bestämmer vem som är rationell och vem som är bildad?

Det finns mycket man skulle, och borde, kunna göra för att förbättra demokratin och hindra missbruk av den. Jag tänker då på ingrepp i demokratin som t.ex. decemberöverenskommelsen, men att villkora rösträtten med de villkor som Brennan tar upp är milt uttryckt en synnerligen farlig väg att välja.

Brennans tanke med det han kallar för ”epistokrati” och som han ställer mot demokratin är att den politiska makten ska fördelas efter kompetens och kunskaper där allmänna val med lika rösträtt i praktiken saknar värde.

Brennan präntar in demokratins undermålighet i läsaren. Vi får veta hur inkompetenta väljarna är som inte vet sitt eget eller andras bästa. Trots vackra ord och omskrivningar kan jag inte tycka annat än att föraktet för demokratin lyser igenom. Skalar man ner i ordflödet och skummar av vad som finns kvar är det ett politiskt system där en  självutnämnd (?) intelligentia ska leda oss andra stackars okunniga och ovetande.

Idéerna i boken är farliga. Farliga därför att de i så många fall låter som kloka och det enda rätta. Risken i dessa tider när föraktet för politiker växer och där intresset för att syssla med politik blir allt mindre är att en bok som denna visar på en ”enklare” väg att gå. En väg där ”vanligt” folk som inte är ”tillräckligt” kompetenta, inte behöver bry sig om politiken. Politik det är enligt Brennan både farligt och otrevligt för utövarna.

För att gå in i Jason Brennans referensvärld så lockar han med sin bok människor över till ”den mörka sidan”. Tankar och idéer som dessa måste motarbetas av oss alla för allas vår skull.

Jag håller fast vid Winston Churchills uppfattning att demokratin är ett dåligt system, men jämfört med alla andra är det utan konkurrens det bästa vi har.
 

 

Senaste artiklarna