S går till val med gammalt valfläsk

Stefan Löfvéns tal i Almedalen var inte bland de bättre. Men åhörarna fick veta är att socialdemokraterna går till val på sina vanliga frågor. Höga skatter, bidrag, stor offentlig sektor och misstänksamhet mot företag och privata initiativ.

(ALMEDALEN)
På torsdagen var det socialdemokraternas partiledare och Sveriges statsminister Stefan Löfvén som talade från Almedalsscenen. Jag lyssnade på anförandet och hade samtidigt ett öga på kommentarerna på sociala medier. Det dröjde inte länge förrän de första kommentarerna om hur dum Löfvén är och hur värdelös han är för sitt ämbete eftersom han är svetsare. Dessa kommentarer gör mig fruktansvärt arg.
Jag har inte mycket till övers för Löfvéns politik, för hans val av ministrar eller samarbetspartner. Den sittande regeringen är enligt min uppfattning en mycket dålig regering. Men omdömena om Stefan Löfvén är inte värdiga de som vill göra sina röster hörda i den politiska debatten. Visst, jag kan tycka att hans politik är dum därför att jag inte tror att den är bra för Sverige. Men speciellt dummare än övriga partiledare tror jag inte Löfvén är. Tänk efter! Hur mycket dumheter kommer inte då och då från de partiledare vi har begåvats med i detta land? Det tarvligaste argumentet mot Löfvén är att han är svetsare. Inte för att han varit svetsare utan för den nedvärdering och förakt som finns i "anklagelsen".

Visa respekt
Extra pinsamt i sammanhanget är att många av dem som häver ur sig kommentarer om Löfvéns dumhet och gör sig lustiga över hans bakgrund som svetsare knappt är torra bakom öronen har inte ens varit i närheten av ett yrke lika hedervärt som svetsarens. Nej, låt oss slippa denna politiska omognad och visa våra politiska motståndare respekt. Hur otroligt det än kan låta är dom kanske övertygade om att deras modell för Sverige är den bästa. Hur dum de än kan tyckas vara.

I inledningen av sitt anförande kunde Löfvén inte avstå från att nämna Olof Palme vid namn. Inte när det i år är 50 år sedan Palme höll det tal i Almedalen som gav upphov till den Almedalsvecka som just nu pågår. Stefan Löfvén är kanske till och med än mer ovillig än Göran Persson att i tid och otid citera eller referera till den gamle agitatorn. (Olof Palme skulle om han varit vid liv i år ha fyllt 91 år.) Medan andra socialdemokrater mer än gärna citerar och låter sig inspireras av honom. Jag kan inte låta bli att leka med tanken hur det hade låtit om det varit Palme istället för Löfvén som hållit torsdagens tal i Almedalen. Vad hade vi då fått höra?

Palme - diktaturkramaren
Vissa saker hade säkert varit desamma. Försvar för höga skatter och bidrag. Misstänksamhet blandat med fientlighet när det gäller företag och privat ägande. Tråkningar och beskrivningar av borgerligheten att gå de besuttnas ärenden.
Vad vi säkert fått höra från Palme hade varit ställningstagande i internationella frågor. Med Palmes meritförteckning så är det inte helt lätt att sia om vilka länder han i dagens läge skulle gett sitt stöd. Venezuela hade säkert fått hans oreserverade stöd och Israel fördömts. Olof Palmes och hans handgångne man Pierre Schoris besök på Kuba avslöjade på ett nästan genant sätt hur den svenska socialdemokratin under Palme kramade röda diktaturer och gav totalitära regimer sitt stöd så länge den ideologiska grunden låg till vänster. Stefan Löfvén har inte gjort några sådana utflykter eller kända fadäser. Däremot finns det all anledning att hårt kritisera Löfvenregeringens inställsamhet när det gäller ”Palestina” och den anti-israeliska positioneringen.

Positivt i Löfvéns anförande var hans tydliga avståndstagande från våldsbejakande grupperingar som hotar demokratin. Och att han här i klartext nämnde såväl nazister som vänsterextremister och fundamentalister. 

Gamla idéer som inte fungerade då och inte fungerar nu
Det var inget starkt tal. Men för trogna socialdemokrater var det säkert en del av uppbyggelseprocessen inför valet. Innehållet var väldigt socialdemokratiskt. Sverige ska utvecklas och bli bättre genom en stor offentlig sektor, genom stora samhällsprojekt och med höga skatter och avgifter som styr den enskilde ner på lägsta nivå. Inget nytt här. Gamla idéer, gamla prövade idéer som inte fungerade då och inte fungerar nu.
Någon Olof Palme är inte Stefan Löfvén, och det tror jag vi ska vara glada för.

Senaste artiklarna