Ingen gentleman i Vita huset

"Att den nu sittande presidenten i USA dagligen kölhalas i medierna börjar bli tröttsamt. Men lika tröttsamt upplever jag det när goda skribenter på högerkanten, med samma subjektiva skäl som vänstern försvarar demokraterna, allt ljudligare försvarar Donald Trump och hans idéer. "

LEDARKRÖNIKA
I Sverige har vi en lång tradition inom media när det gäller amerikanska presidentval som säger att förhandstipsen alltid går ut på att det är den demokratiske kandidaten som vinner. Även om opinionssiffrorna inför ett presidentval visar att den republikanske kandidaten ligger bäst till ägnar sig stora delar av den samlade journalist- och kommentatorskåren åt att se vilka chanser det trots allt finns för demokraten att vinna valet. Sedan kommer valdagen och överraskningen är stor att republikanen vann valet eftersom den rådande mediasanningen är att demokrater är goda och republikaner är onda. Så är det givetvis inte.

Att den nu sittande presidenten i USA dagligen kölhalas i medierna börjar bli tröttsamt. Men lika tröttsamt upplever jag det när goda skribenter på högerkanten, med samma subjektiva skäl som vänstern försvarar demokraterna, allt ljudligare försvarar Donald Trump och hans idéer.

Jag gillar inte Donald Trump. Jag har aldrig gillat eller fascinerats av honom. I mina ögon är han en man som beklagligt nog genom folkets vilja befordrats till sin inkompetensnivå. Han klarar inte av jobbet han är satt att sköta. Dessutom är han (och nu må jag i vissas ögon befinnas vara allt för gammalmodig) ingen gentleman. Om det nu är en man som sitter som president i USA – och det är det – är det minsta krav man ska ställa på honom att han ska vara just en gentleman. En man som gör det som är rätt, som är självsäker men inte arrogant, som är väluppfostrad med en artig uppmärksamhet mot kvinnor, som uppträder på ett sätt som inte gör andra obekväma i hans närhet. En man som är redbar och ärlig. Passar detta in på Donald Trump? Nej, inte någonstans. På punkt efter punkt praktiserar han motsatsen. Residenten i Vita huset är ingen gentleman och han är uppenbarligen stolt för att det förhåller sig så. Jag säger inte att han är en tölp, men han visar upp ett tölpaktigt beteende som ingen med självaktningen i behåll borde kunna försvara. Ett beteende som inte är värdigt en president i USA. Att vara regeringschef i supermakten USA handlar inte bara om politik, det handlar också om hur man uppför sig mot andra människor. Medarbetare, politiska motståndare och företrädare för andra länder. Som politiker blir också uppförandet politiskt.

Droppen för många blev den presskonferens Donald Trump genomförde tillsammans med Vladimir Putin efter deras samtal i Helsingfors.
För USA och för den fria världen var det en i alla stycken oroväckande tillställning. Donald Trump framstår mer än någonsin som en personifierad definition av begreppet ”nyttig idiot”. Det betyder inte att det är något fel på personens mentala kapacitet, men att denne i tron att han eller hon utför något som är bra, utnyttjas av krafter för helt andra syften än vad den utnyttjade har en aning om eller begriper.

Konservativa företrädare i USA har i sina kommentarer kallat Trumps agerande under presskonferensen för skamligt. Jag skulle nog lägga till pinsamt. Den amerikanske presidentens agerande gjorde att det var Putin som framstod som den belevade statsmannen medan Trump än en gång trasslade in sig i valrörelsen, att han vann valet utan hjälp från någon eftersom han är en så fantastisk person och att han skulle ha vunnit oavsett om det varit någon rysk inblandning i valet eller inte. Hatet mot familjen Clinton verkar närmast maniskt.

När en stats- och regeringschef står inför hela världen bredvid en annan potentat av samma dignitet ska han eller hon inte göra ner eller baktala det egna landets inhemska opposition. Då tar han avstånd från stora delar av det egna landets befolkning.  Att attackera en politisk motståndare på hemmaplan med namns nämnande i närvaro av ett annat lands statschef är inte värdigt en amerikansk president. Trump har än en gång visat sig inte klara det mest basala i internationellt umgänge. Han hyllar Nordkoreas diktator och fjäskar för Rysslands auktoritäre president medan han skäller ut och förolämpar stats- och regeringschefer i Västeuropa.

När Trump under presskonferensen kommenterade den ryska inblandningen i presidentvalet 2016 gjorde han kanske sitt största misstag. Att jämställa de amerikanska underrättelseorganen som sanningssökare med den ryske presidenten öppnar för såväl befogad kritik som nya frågor. Trumps stapplande svar – uppenbarligen för att inte reta Putin – ”Jag ser ingen anledning till varför det skulle vara… Jag har förtroende för båda parter”, är i det närmaste plågsamt i all sin tafflighet. Det vore som om presidenterna Johnson, Nixon, Ford, Carter och Reagan förklarat att de litade lika mycket på Leonid Bresjnev som på FBI och CIA.

Jag skrev i ett inlägg på Facebook direkt efter presskonferensen i Helsingfors att ”Trump är Putins marionett”. Något som retade ett antal Trumpvänner. Nej, jag tror inte Trump lyfter på luren och tar emot order från Putin. Men han är likväl en marionett. Putin är en synnerligen skicklig speluppläggare och får Trump att i de flesta fall göra precis som han vill. Trump ser inte trådarna som leder till Putin. Han är så imponerad av bilden av sig själv att han tror att han rör sig av egen förmåga. Trumps problem med sitt ego riskerar bli kostsamt för USA.

Trumps möte med Kim Jong-un och den beundran han uttryckte för diktatorn var en försmak inför Putinträffen i Helsingfors.

I ett twittermeddelande efter mötet in Helsingfors kallade Trump medias intresse för en rysk inblandning i valet 2016 för ”häxjakt”. Ett klart ställningstagande för Ryssland.

Trumps påstående att det är ”bådas fel”, både USA och Rysslands att det är så dålig stämning mellan länderna är ett anmärkningsvärt påstående från en amerikansk president.

En rad frågor, från konservativt håll, ställs nu (till Trump).
-Var det USA som fick ryssarna att använda Novichok i Salisbury?
-Var det USA som gjorde att de proryska separatisterna i Ukraina sköt ner en Boeing 777 från Malaysian Airlines med civila passagerare? Statligt sponsrad terrorism.
I sammanhanget kan nämnas att inget ukrainskt flyg fanns i en radie av 30 mil från där nedskjutningen ägde rum.
-Var det USA som låg bakom den ryska militärens ockupation av Krim?
-Är det USA som driver på Ryssland på för att avsluta utredningarna om användandet av kemiska vapen i Syrien?
-Är det USA som ligger bakom att ryska styrkor vägrat beskjuta ISIS-mål i Syrien utan istället ägnat sig åt att slå ner anti-Assadstyrkor med mängder av civila offer?
-Är det USA som ligger bakom de ryska övningarna med fingerade bombanfall mot såväl NATO-länder som icke NATO-anslutna?
Och den slutliga frågan:
-När ska USA hålla Putin ansvarig?

Trumps avslutande kommentar på den beramade presskonferensen ter sig allt märkligare med frågorna obesvarade. "Putin är bra. Han mår bra. Vi mår bra. Vi är människor." Nej, detta är inte alls bra...

När det gäller politisk smarthet spelar Putin ett par divisioner högre upp än Trump, hur mycket Trump än blåser upp sig. Varken politiskt eller i sitt uppförande uppfyller Trump kraven på en gentleman, allra minst en konservativ sådan. Ronald Reagan är mer saknad än någonsin.

Foto: Gage Skidmore

 

Senaste artiklarna