Vilket val har vi när vi väljer våra företrädare?

LEDARKRÖNIKA
Det är val i Sverige om en månad. Vi ska välja de människor vi har förtroende för som ska företräda oss när det gäller hur vårt land ska fungera. Men vad är det egentligen vi får ta ställning till? Hur mycket har vi som ”vanliga” medborgare att säga till om? I teorin ganska mycket, men i praktiken är det ett mycket begränsat val vi ställs inför. Vi har små möjlighet att verkligen välja de människor, som också kallas förtroendevalda, som ska företräda oss.
I bästa fall kan vi rubba lite på ordningen på dem som inom en förut bestämd grupp blir invalda. Att rösta på någon som inte är medlem i ett parti, som inte har underordnat sig det påtvingade partikollektivet för att kunna bli förtroendevald är omöjligt. Ska det vara så i en demokrati? Förmodligen hade oberoende riksdagsledamöter varit de bästa att slå larm när makten utövas från annat håll än vad som är korrekt.

Valet vi som medborgare har att göra är att vara med om att bestämma vilken grupp som ska få inflytande över våra liv. Alltså vilket parti vi röstar på. Men när partierna börjar diskutera utanför de folkvalda institutionerna och sätter upp egna regler på hur makten ska fördelas (decemberöverenskommelsen) underminerar de demokratin och medborgarinflytandet.

När vi i Sverige för ett antal decennier sedan hade partier med många medlemmar och det inte var ovanligt att vara medlem i ett politiskt parti kunde vi tala om en folklig förankring. Idag är det inte så. Nu finns det enstaka kanaler direkt ner till folket. Vad som borde diskuteras mer och som borde ge alla som anser sig vara demokrater är att allt fler medborgare tycker att politik inte är något som inte angår dem.  Samtidigt är överlag kunskapen bland medborgarna om hur samhället fungerar synnerligen bristfälligt. Och det kan vi skylla skolan för men också media som är mer inriktat på sensationer och braskande rubriker än att fortsätta vara den största folkbildaren i landet. De politiska partierna borde ha ett intresse för att öka människors kunnande i hur Sverige fungerar och hur man kan vara med och påverka. Men ju färre som beslutar, från partiorganisationerna till antalet ledamöter i riksdagen desto enklare blir det för en självutnämnd politisk elit, eller om man så vill en politiskt klass att behålla makten och styra på sina egna villkor. Vi är många som gjort besök i denna klass men av olika skäl frivilligt lämnat den eller med mer eller mindre sofistikerade medel tvingats bort. Det räcker inte att vara ambitiös och kompetent. Det kan till och med stå i vägen. Att vara foglig och ha rätt vänner i de innersta maktcirklarna främjar den politiska karriären.

Partledningarnas röster är betydligt tyngre än de folkvaldas trots att de folkvalda är de som representerar väljarna. Partiledningarna representerar, i bästa fall, partiernas medlemmar. Ett antal som är oroväckande lågt med tanke på den makt denna grupp har.

Vi har kommit till en punkt då det är dags att se över vårt valsystem hur vi väljer de människor som vi vill ska fatta beslut i våra namn, hur vi väljer människor som vi har förtroende för.

De förslag ett antal partier på högerkanten har att vi ska skära ner antalet riksdagsledamöter är direkt kontraproduktivt när det gäller att stärka demokratin. Färre ledamöter betyder en än mer isolerad grupp människor ännu längre bort från väljarna.

Det största hindret mot verklig demokrati är våra politiska partier som de har ”utvecklats”.  Partisystemet som det ser ut i dag måste reformeras. Det beklagliga är att det är partierna som har kontrollen över riksdagsledamöterna som sätter reglerna. Tills vi får en förändring får vi som väljare göra det bästa av situationen. Välja det parti vi kan sympatisera mest med och kryssa den vi känner störst förtroende för.

 

Foto: Melker Dahlstrand/Sveriges riksdag

Senaste artiklarna