Du kan inte vara en patriot och putinist samtidigt!




I det mest förvirrade politiska tidevarvet på länge så stöder feminister kvinnofientliga islamister, uttalade nationalister stöder Sveriges enda yttre militära hot, antirasister kallar oliktänkande med mörkt hår för "husblattar", partier som skanderar slagord om solidaritet har överseende med antisemitism, borgerliga partier släpper fram socialister till regeringsmakt trots att de är i minoritet, vänstern accepterar opiumet till folket, sportbutiker säljer islamisters plagg för att osynliggöra flickors kroppar med motiveringen att man hjälper dessa att vara aktiva, och tidningen som uppfostrar den bedrövliga befolkningen såg sina mest inkvisatoriska skribenter få ta time out efter anklagelser om sexuella trakasserier och övergrepp. Det är egentligen inte spännande tider. Det är helt förvirrade och bindgalna tider.

När man inte längre vet riktig vad man vill förutom att ge en viss bild av sig själv så kan man göra bort sig utan att förstå det. Det är då man vill rädda oskyldiga, men istället bara lyckas hindra utvisningen av en kriminell kvinnomisshandlare. När man har tunnelseende och vill bekämpa en dålig värdering hos män om kvinnor - men utvecklar en dålig syn på alla män. När man reagerar på den dåliga synen och utvecklar en lika dålig syn på kvinnor. När man reagerar på allt ovanstående och vill ha den ordning, tillit och goda samvaro som man tycker att Sverige hade för några få decennier sedan. Men av ren trots börjar att hylla Rysslands starke man, president Putin. Då är det snurrigt.

Det sistnämnda exemplet är en märklig tankevurpa. Den påminner närmast om medelklassvänstern som hyllar de ideologier och ledare som hade tagit deras hus, hem, lön och frihet. De vill inte ge bort det självmant, men de vill gärna att staten ska ta det. På samma vis så ser man nationalister och självutnämnda patrioter i Sverige hylla eller beundra en president som företräder det enda militära hotet mot Sverige. Utan att blinka. Det politiska Ryssland är dessvärre ett aktivt säkerhetshot och inte bara den goda granne som detta mäktiga land i öster borde vara.
Du kan inte vara en patriot och putinist samtidigt. Denna förenklade sympati handlar ofta om en än mer förenklad bild av en stark ledare som sätter ned foten mot saker som man upplever som hot. Terrorism, kriminalitet, migration, islam, islamism, oordning, förfall, yttre hot, genus-och HBTQ och ett feminiserat samhälle som förändrar det man har haft till något som känns lika obekant som oönskat. Men kanske främst känslan av att Sverige är ett politiskt pajaseri med en oförmåga att hantera hot och problem. Den sista känslan är tydlig eftersom det ligger en hel del i det. Sverige har tappat rätt tydligt i kärnverksamheternas funktion för att fokusera på helt andra saker.
Samtidigt har Finland tagit tag i ryska intressens framfart i sin egen skärgård som ett säkerhetsproblem. I Sverige har man pratat om att eventuellt ta tag i vem som twittrat vad och att ingen vill samarbeta med den som har dålig värdegrund samtidigt som regeringspartiets ungdomsförbund i syd tagits över av islamister som avskyr homosexuella. En rejäl uppvisning i styrka, fokus och prioritet. Av grannlandet alltså. Vi har inte hittat något i vår svenska skärgård. Vi letar mest efter en regering, pseudodebatter. Inte påverkan av yttre hot.


Sverige har blivit starkt polariserat och därigenom starkt reaktivt. Att stöta, blöta och häckla i den politiska debatten är inte ett problem i sig. Men det reaktiva blir ett problem som också nyttjas, utnyttjas och förvirrar. Vill du stödja kvinnors rättigheter? Stöd inte islamister. Vill du bekämpa rasism? Börja med att inte kasta glåpord efter dina meningsmotståndare med en annan hudfärg. Vill du värna Sveriges självständighet? Sverige har i stort sett bara en yttre fiende militärt. Och du kan inte vara en patriot och putinist samtidigt.
Fundera på om du är en av de många som reagerat så starkt på något du tycker är tokerier att du har tagit motståndarens motståndares part. Det är att låta sig fösas runt av andras åsikter och syften.

Senaste artiklarna