Har de kriminella gängen tagit över områden i Sverige?

”Vi kan inte ha parallellsamhällen med andra lagar än de svenska. Också alla de människor som bor i dessa områden, har rätt att känna trygghet och att svenska staten skyddar dem på ett rättvist sätt.”

Har de kriminella gängen tagit över i ett antal områden i Sverige?

Hade vi ställt den frågan för 30—40 år sedan, så hade vi skrattat åt frågeställaren och undrat om han eller hon varit för länge i USA eller åtminstone i någon stat i Sydamerika. Kriminella gäng fanns inte på det sättet i Sverige, utan det som ibland hotade var kanske en motorburen subkultur som kallades raggare för sitt sätt att ligga lite utanför regler och lagar. Idag så uppfattas detta nästan som en idyll, även om det säkert fanns många skärmytslingar även då, inte minst när det gällde att konkurrera om tjejernas gunst.

 

Idag är det ingen som skrattar längre, utan etableringen av de kriminella gängen har pågått under minst 25 år, och är idag etablerat både i storstäder och på mindre orter. Det har kommit smygande redan på 1990-talet, då främst genom att det etablerades ett antal gäng från det forna Jugoslavien och omgivande stater. Det fanns även en del gäng som distribuerade narkotika som hade sitt ursprung i Sydamerika. Redan då så blev det en kulturkrock med det ganska mjuka och snälla svenska rättssamhället, och ett antal kriminella som i många fall även hade krigserfarenhet. Men det är också viktigt att poängtera att de allra flesta människor som kommit till Sverige är ärliga och kämpar varje dag för sitt uppehälle på ett vanligt arbete. Det gäller inte minst de människor som kom från de forna östländerna.

Men mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. På de senaste 20 åren så har många människor kommit till Sverige från alla jordens hörn. Det är därför inte så konstigt att för att klara situationen så bildas det olika grupper för att underlätta integrationen i det svenska samhället. De flesta av dessa har både ärliga avsikter och är bra för att komma in i vårt samhälle.

Men vi skulle vara mer än lovligt naiva om vi inte också förstått, att det bland alla dessa människor också finns en liten klick som utnyttjar den dåliga integrationen, och stora kulturskillnaderna för att berika sig och sina grupper. Kanske just därför att Sverige varit förskonat från krig i över 200 år, har inneburit att vi är så invaggade i att Sverige alltid skall stå utanför elände som andra länder har.

Idag har det på många ställen gått så långt, att vanliga människor i vissa områden inte vågar ringa och anmäla till polisen eller socialtjänsten när de ser något galet eller kriminellt. Rättskipningen sker utanför Sveriges lagar, och har den familjen man är en del av inflytande så kan man få eller köpa sig rättvisa på annat sätt. Människor vågar heller inte vittna efteråt om det är något som har hänt. Våra poliser vågar heller inte åka dit om de inte är flera patruller, eftersom de då kan råka riktigt illa ut. Det gäller för resten alla andra samhällsbärare också som andra samhällstjänster, räddningstjänst, sjukvård och ambulansvård. När man inte kommer överens inom dessa grupper så sker rättskipningen inte sällan med våld, som ibland är dödligt. Att man dessutom hotar och utpressar hela samhället som butiker behöver jag kanske inte påpeka.

I min gamla roll som riksdagsledamot så har jag varit ute i många av dessa områden och träffat människor, och inte minst sådana personer som jobbar där som socialtjänstpersonal och poliser. Jag har därför fått mig en uppfattning hur långt det faktiskt gått inte minst i Göteborg, Malmö och Stockholm.

Men även i mindre orter än dessa så är problemen stora. Tidningen Aftonbladet hade t ex ett större reportage för ett par dagar sedan om situationen i Uppsala. Där finns det minst 8 kriminella gäng som sprider skräck i studentstaden. Det har varit minst 21 skjutningar bara här det senaste året, och polisen har beslagtagit 47 vapen under 2018. Det som är anmärkningsvärt är att detta enbart har lett till 3 domar hittills, fram för allt för att det inte finns vittnesmål.

Dessutom så har gängen anpassat sig till den svenska lagstiftningen för att undkomma polisen och straffen. Man använder sig av personer under straffgränsen 15 år samt några av de afganska pojkarna i Uppsala för att distribuera narkotika och vapen.

De naturliga frågorna av detta är ju hur det kunnat gå så långt, och så fort på drygt 20 år. En av anledningarna är utan tvekan den svenska synen integrationen och migrationen, där vi av någon slags anledning inte velat komma med för starka pekpinnar hur man skall komma in i det svenska samhället och kulturen. Man har med någon slags hänsyn, inte brytt sig om att det växt upp enklaver av helt andra kulturer och lagstiftningar än den svenska.

Att den tydliga segregationen mellan våra bostadsorter kraftigt förstärkt denna utveckling är väl också ganska självklart.

Kan vi bryta denna utvecklingen, eller är det alldeles försent? Det torde vara en av de allra svåraste utmaningar vi står inför. Men det måste göras. Vi kan inte ha parallellsamhällen och annan lagstiftning än den svenska. Också alla de människor som bor i Sverige i dessa områden har också rätt att känna trygghet, och att svenska staten skyddar dem på ett rättvist sätt.

Därför måste det till ett batteri med lagändringar och andra åtgärder. Några av dem är strängare lagstiftning, särskilt om det handlar om gängrelaterad brottslighet. Innehar man vapen så blir det ett längre fängelsestraff. Vi måste se över vården och straffen för unga brottslingar. Det måste till fler poliser med större befogenheter. Vi måste på något sätt införa anonyma vittnen, utan att för den skull minska rättssäkerheten. Våra grannländer har klarat den uppgiften. Vi måste förstärka tullen. De brottslingar som kommit hit och inte har fått svenskt medborgarskap, måste i högre grad utvisas. Vi måste förstärka skolan och ungdomsgårdarna i dessa områden.

Oaktat hur många av dessa åtgärder som blir genomförda så är det viktigt att det sker med skyndsamhet och med samarbete med befolkningen i de olika områdena.

 

Senaste artiklarna