Naiva svenskar går Kinas ärenden

”Året är satt till 2049, när Folkrepubliken Kina fyller 100 år. Då ska den kommunistiska enpartistaten vara jordens mäktigaste nation politiskt, militärt och ekonomiskt.”

Utan minsta tanke på bakomliggande skäl, uppsåt eller konsekvenser låter sig svenska intressen duperas av kinesiska strävanden att öka sin direkta och indirekta makt i omvärlden. Anledningen till denna villighet att gå den kommunistiska enpartidiktaturens ärenden varierar. Girighet, naivitet eller sympati med de kinesiska maktambitionerna. Alla delar av det svenska samhället låter sig utnyttjas. Från lokala kommunpolitiker till regeringsföreträdare på högsta nivå. Från småföretag till större inhemska och multinationella med stora svenska intressen. Kinesiska pengar, support och kryddade handelsavtal lockar till gärningar som är till skada för såväl Sverige som nation som för svenskarna som individer. President Trumps allt för överdrivna patriotism går förlorande ut vid en jämförelse i omfattning och styrka med vad som pågår och planläggs i Kina.
Det pågår en typ av kallt krig mellan Kina och USA om det ekonomiska och politiska världsherraväldet. Och i bakgrunden lurar Ryssland för att ta sin del av kakan. Låt nu ingen tro att jag drar dessa länder över en och samma kam. Det gör jag inte. USA är en demokrati som jag hyser stor sympati för men som för tillfället inte är fullt tillräkneligt. Förhoppningsvis ett övergående tillstånd.

Kina är en diktatur på alla plan. För den som följer diktaturens lagar och rättar sig efter det kommunistiska partiets direktiv kan livet vara behagligt, till och med mycket behagligt. Men när det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter som yttrandefrihet, åsiktsfrihet och tankefrihet då är det helt andra förhållanden som gäller.
Kina drar sig inte för att straffa individer såväl som länder vilka protesterar mot kommunistpartiets beslut. För att ytterligare markera att Kina inte tolererar att vara en randstat inom världspolitiken har man de senast åren byggt upp en ansenliga militär styrka för att med vapenmakt kunna markera sitt missnöje. Kinas strävan är att bli världsledande bland annat när det gäller 5G-telefoni, artificiell intelligens, nanoteknik och biomedicin. Vi kan inte heller bortse från strävandena att bli en maktfaktor när det gäller underhållning såsom film och TV.
Att Kina försöker öka sitt eget inflytande i världen på USA:s bekostnad är inte en hemlighet för någon. Inte heller att Kina i FN ger sitt stöd åt regimer och intressen som allt annat än demokratiska.

De svenska företag som finns i Kina vet hur det fungerar i Kina. Generellt ligger företagen lågt när det gäller kritik och att vittna om ickefördelaktiga förhållanden. Svenska rikspolitiker och regeringsmedlemmar vet ur det ligger till men väljer att ducka. Kommunpolitiker är däremot till mycket stor del okunniga och naiva precis som en mycket stor del av den svenska allmänheten som inte får tillräcklig information om Kinas maktsträvanden, inte i Sverige och inte i övriga delar av världen. Att det förhåller sig så är till mycket stor del svenska medier skyldiga som av olika skäl väljer bort denna rapportering.

Kinas auktoritära styre i hemlandet och de metoder som används när det gäller utrikesfrågor får inte den kritik som är befogat från världens demokratier. Allt för ofta ser vi istället exempel på hur utländska företag i Kina med avund ser hur kineserna löser sina inrikesproblem och menar att det skulle fungera bättre om Sverige kunde lära sig och ta efter.
Tanken att diktaturer skulle lära sig av vår svenska demokrati om svenska företag etablerade sig i dessa länder är orealistisk och har aldrig fungerat. I bästa fall är denna officiella policy fattad av naiva människor. I motsatt förhållande är det en medveten dimråda för ”business as usual”.  Men det är ett bra sätt att kunna handla med diktaturer utan få kritik för det.
Kinas ledare har en vision, en dröm, ett mål att nå. Året är satt till 2049, när Folkrepubliken Kina fyller 100 år. Då ska den kommunistiska enpartistaten  vara jordens mäktigaste nation politiskt, militärt och ekonomiskt.
Enligt beräkningar i den amerikanska kongressen kan Kina – med den utvecklingstakt som nu gäller – ställa upp med en sådan militär styrka år 2035 i Stillahavsområdet att USA kan utmanas.   

Kina vill exportera sin modell av kommunism samtidigt som man arbetar hårt för att bli oberoende av andra länder.  För något år sedan stod Kinas första fasta militärbas utanför hemlandet färdig i Djibouti. En tydlig markering av närvaro och en signal att man inte låter sig hotas. Kinas landvinningar inom ekonomi  och handel ska försvaras om så behövs med militära medel.

 

Senaste artiklarna