Skolan: Sopa trapporna uppifrån

”Ska man få ordning på skolan, så handlar det inte om mobiltelefoner. Det handlar om att avveckla en stor administration, som delvis har självpåtagna uppgifter, säga upp skolchefer och rektorer och ge en kvalificerad myndighet uppgift, att tillsätta dessa tjänstemän. Samtliga borde ha tidsbegränsade förordnande och tjänstemannaansvar. Detta fordrar då att skolan förstatligas.”

För några år sedan såg jag ett reportage i TV. Bakgrunden var, att en elev hade trillat ut genom ett fönster i en skola och fördärvat sig. Den kvinnliga rektorn förfasade sig naturligtvis och ville få journalisten och folk i allmänhet, att förstå hur hemskt detta var, speciellt för henne och hennes personal, som fått uppleva detta. Inte ett ord om den stackars eleven. Total brist på empati. En annan skola, som jag vikarierade i under ett antal månader, fungerade alldeles utmärkt. Lärarna skötte sina jobb, höll ordning på sina elever och det flöt. Skolans rektor lade sig inte i arbetet, utan föredrog att sitta och fika med sin kanslipersonal, vaktmästare och skolhälsopersonal. Visserligen var ekonomin katastrofal, men enligt rektor berodde det på, att man hade för få elever. Inget annat. Situationen förändrades dock, när man fick en ny biträdande rektor, som skröt om att hon var rörmokare och sprang omkring i klassrummen och delade ut sin mailadress till alla elever, som nu kunde vända sig till henne, om lärarna var stygga, delade ut för dåliga betyg eller gav betygsvarningar och det gjorde många elever. I synnerhet de elever, som i allt större utsträckning, med hjälp av den biträdande rektorn styrde skolan i en ny riktning. Många lärare blev upptuktade och en del satt i personalrummen och grät. Andra lärare drog och polisen fick ingripa på skolan allt oftare. Skolan hotades sedermera med vite på en miljon kronor av Skolinspektionen.

 

Det händer ibland, att lärare gör fel och det kommer, med hjälp av föräldrar, som vill ha skadestånd, till allmänhetens kännedom. Det är då inte ovanligt, att skolan inte tar sitt ansvar, utan att rektor hänger ut läraren på torget. Budskapet är naturligtvis, att skolan är perfekt, men olyckligtvis har drabbats av en inkompetent lärares agerande. Skolans och i synnerhet rektors ansvar är naturligtvis noll. Rektor förnekar all kunskap om vad som hänt och det har hon/han rätt i, för rektor har ganska liten kunskap om vad som händer i skolan. Rektor har ju så mycket annat att hålla reda på, än vad som försiggår i skolan.

 

Motsatsen är dock inte helt ovanlig, när rektor försöker skydda skolans rykte genom att undanhålla en del egendomligheter i skolan.

 

Det finns mycket att berätta, men någon frågar sig om inte dessa rektorer har en chef, som kan ta tag i problemen, men det har de ofta inte. Skolchefen är socionom, officer, förskollärare, eller, som i kommun meriterad genom att ha varit scoutledare.

 

Skolchefen tillbringar dagen med att umgås med sin kanslipersonal och sin utvecklingsledare, som är en lärare, som inte klarar av en vanlig klass och därför fått denna fina befattning, I många kommuner finns det också projektledare. I en kommun har man en mellanstadielärare, som ska få de kunniga gymnasielärarna och högstadielärarna, att utveckla matematikundervisningen i kommunen. Första året blev det en matematikportal på nätet.

 

Dessutom sysslar mängder av kanslipersonal med att sätta rektorerna i arbete, tvinga dem till meningslös utbildning, konferenser mm. Administratörerna på skolkontoret måste ju hela tiden ha uppgifter av rektorerna för att kunna fullfölja sina mer eller mindre ”påhittade” uppgifter. Vad blir då resultatet av denna ledning?

 

Lärarna lever sitt eget liv. De kan ju inte fråga en inkompetent rektor, som inte ens har lärarutbildning, om något. De får hjälpas åt så gått de kan, sätta höga betyg och undvika konflikter med ostyriga elever. Rektorerna har ju skvallercentraler, som informerar om vad lärare gjort och lärare, som vill ha lite mer lön, förser rektor med uppgifter, som verkar bli avgörande för lönelyft.

 

Rektorerna lever också sitt eget liv, för de har ju inte en skolchef, som de kan vända sig till. De får vända sig till varandra och försöka lösa problem så gott de kan och skolcheferna kan ägna sig åt sina projektledare, utvecklingschefer, kanslister, ekonompersonal och alla andra de samlat omkring sig. De har ju ingen aning om något och får ofta besked av ”duktiga” rektorer hur bra skolorna fungerar. Skolpersonalen är synnerligen konflikträdd och det har den all anledning att vara. Konflikterna hamnar på nätet och det kan vara förödande för de personer, som hamnar där. En erfaren lärare vet vad som gäller: Lita inte på någon! Säg inget! Ligg lågt! Man kan konstatera, att skolan som 6 arbetsplats är synnerligen dålig och det yttrar sig då i att lärare söker sig därifrån, försöker bli rektorer, som de tror är bättre, går så ofta som möjligt på kurser, sjukskriver sig osv. Den psykosociala arbetsmiljön är en katastrof. Det är en långsam utförsbacke, som man hoppas lärarna upptäcker innan det är för sent och tar sig därifrån. 30 000 behöriga lärare sysslar idag med annat. Det jag berättar är inga fantasier. Jag kan sätta namn på exemplen ovan och ange kommuner, men jag låter det vara. Dessa chefer och rektorer skapar en synnerligen dålig arbetsmiljö, men de har inga onda avsikter. De är dock oerhört inkompetenta för sin uppgift och det är förödande för skolorna. Detta hör till vanligheterna och är numera inga undantag.

 

Gör om gör rätt! När jag en gång i tiden blev rektor sammanställdes mina meriter. Utbildning, erfarenheter, tjänstgöring av olika slag mm. Dessa förutom yttrande från kommunen avgjorde, att länsskolenämnden tillsatte mig. Några intervjuer var det inte fråga om och ett och annat stolpskott blev rektor. Numera tillgår det på annat sätt. Man blir, under ledning av en skolchef, intervjuad tillsammans med horder av fackliga representanter. Meriterna har väl inte ens lästs av hälften av deltagarna och om man verkar trevlig, tycker att all personal i skolan är lika viktig och inte ventilerar idéer, som kan stöta någon, så har man chans, att bli rektor. Det är kommunen, som anställer och flertalet av de intervjuande har i regel ingen lärarutbildning. Det är fullständigt onödig och det viktiga är, att man blir en trevlig och bra chef. Med den filosofin borde man kunna bli både biskop och general. Skolledarutbildning är inget måste och den är konstruerad, som en utbildning NB Nyhetsbyrån – Din guide i mediebruset! www.nyhetsbyran.org med många frågetecken.

 

Jag har vid ett tillfälle erbjudit mig, att avge synpunkter på utbildningen. Jag har tre lärarutbildning och kvalificerad universitetsutbildning i företagsekonomi, arbetspsykologi och arbetsrätt och erfarenhet från rektorsarbete i fem kommuner. Mitt erbjudande avvisades naturligtvis omedelbart. Skolledarutbildningen är tydligt ett revir, som lever sitt eget liv.

 

 

Ska man få ordning på skolan, så handlar det inte om mobiltelefoner. Det handlar om att avveckla en stor administration, som delvis har självpåtagna uppgifter, säga upp skolchefer och rektorer och ge en kvalificerad myndighet uppgift, att tillsätta dessa tjänstemän. Samtliga borde ha tidsbegränsade förordnande och tjänstemannaansvar. 

 

av: INGWAR BLOMSTER

Senaste artiklarna