LEDARKRÖNIKA

För några veckor sedan, innan allianspartierna ändrade sig,  talade jag med riksdagsledamoten Finn Bengtsson. Som vanligt ett givande och intressant meningsutbyte. Finn Bengtsson var arg och besviken.

På regeringen, på sitt eget parti och övriga i riksdagen som var villiga att gå med på inskränkningar i mediegrundlagen.

-Jag trodde mitt eget parti lärt sig av misstaget med decemberöverenskommelsen, förklarade Finn Bengtsson. Men nu är vi där igen. Förvisso med ny partiledare - men i samma förödande anda! Här förväntas alla att ställa upp på att ändra grundlagen för att det är den enklaste vägen att gå för beslutsfattarna. Den enklaste, men sannerligen inte den rätta!

Finn Bengtsson är inte direkt uppgiven, men jag får intrycket att han inte är förvånad. Han konstaterar att det än en gång ser ut att bli lika fel som förra gången trots decemberöverenskommelsens förödande efterbörd .

Vid ett av mina samtal med Finn Bengtsson när debatten om DÖ var som mest intesiv ställde vi oss den egentligt onödiga frågan ”Vem företräder riksdagsledamöterna - väljarna eller sitt parti?” En motfråga kan givetvis vara att ”vem röstar väljarna på - ledamöterna eller partierna?” Det finns säkert olika åsikter om detta - men vi talar fortfarande om förtroendevalda. Svenska män och kvinnor som den röstande delen av medborgarna har gett förtroende för att företräda dem när det gäller hur Sverige ska styras. Väljarna har inte lagt sin röster på förmyndare - i detta fall partiapparaterna - som ska tala om för riksdagsledamöterna hur de ska tycka eller rösta.

Rätt hanterat är de politiska partierna ett demokratifrämjande smörjmedel mellan väljarna och de valda. Fel hanterat är partierna demokratins dödgrävare. Då blir det Decemberöverenskommelser och - inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten...

 

Senaste artiklarna